VARFÖR GRÅTER HAVSSKÖLDPADDAN? (2017)

An anthology about comfort and reliances. Initiated by editor Signe Lundgren.
Writers: Amanda Nilsson, Burcu Sahin, Camilla Söderberg, Elina Pahnke, Flora Wiström, Hedvig Lindström, Julia Melin Bernhardtz, Malin Widert Schoug, Merima Dizdarevic, Mia Mulder, Nina Rashid, Sophia Palmén och Yrsa Keysendal.

 

AMANDA, MIN SYSTER

Amanda. Min syster.
Jag är ledsen att han gjorde såhär mot dig.
Att han gjorde såhär mot oss.

Jag vet att du räknar tiden han tagit ifrån dig.
Dagar, kvällar, nätter och morgnar av analyser.
Men det var han som gjorde dig galen Amanda. Det var aldrig du.

Jag är ledsen att du aldrig kan ta tillbaka det han stal ifrån dig.
Men du kan alltid ta tillbaka allting annat.
Du kan bygga nytt. Bygga starkare.

För du har inte slocknat än, Amanda.
Du skulle inte stå här idag om det vore så.
Du har fortfarande glöden inom dig.
Jag ser den. Jag känner den.

Amanda. Min syster.
Det var aldrig ditt fel.
Be aldrig om ursäkt för dina tårar.
Be aldrig om ursäkt för att du känner något,
eller för att du känner allting.

Du är ett register av färger.
Ett hav av storm och stiltje.
Du rör dig hela tiden, och det finns ingen som kan fånga dig.

Skratta dom i ansiktet, Amanda.
För det finns ingen som kan fånga oss.

Du har glöden.
Vi har glöden.
Dom var bara virket.

Dom trodde att dom knäckte oss.
Men det var ju vi som knäckte dom.
Kastade in dom i ringen.
Bit för bit.

Och nu brinner där en eld istället.