BEHIND THE SCENES FRÅN BECKMANS

Härom veckan fick jag ett roligt mail i min inkorg! Jag blev tillfrågad av elever från Beckmans Designhögskola om jag ville plåta mode-programmets examenskollektioner. OM JAG VILLE. För två år sen gjorde jag projektet Nobel Creations med dem, så att nu två år senare få plåta deras kreationer igen och se deras utveckling blev liksom pricken över i:et. Dock så var det precis som förra gången en väldigt tight deadline, både för plåtningsdagen och retuschen, men jag var peppad och hade lärt mig otroligt mycket sedan första gången som jag nu var noga med att ta upp innan det ev. kunde hända igen. Och det lönade sig för allt flöt på bra och såhär såg det ut:

IMG_0949.JPG

Alltså. Har ni sett något smartare? Nä, inte jag heller och både min naprapat och min stackars arma rygg sa HALLELUJAH!
På lördagsmorgonen tog jag alltså mitt pick och pack och min dramaten-dragkärra (tack för tipset mamma!!) och promenerade mot Beckmans. Allt var frid och fröjd tills jag insåg att jag klätt mig alldeles för varmt denna morgon och att det var fan skitsvårt att dra den här kärran då skorna alltid slogs av i hälen och själva handtaget hamnade väldigt långt ner så fick gå lite weird:') Men jag tog mig fram och ryggen var glad i alla fall :')

IMG_0952.JPG

Strax innan 8:00 släpade jag in utrustningskärran på Brahegatan 10 och mötte resten av teamet som dukat upp frukost samt skapat den här balla backdropen av lite plast från Clas Ohlsons (Genialiskt!!) Jag riggade upp och strax efter 09:00 var vi igång.

IMG_0968.JPG

11 desigerns med 2 looks var skulle hinnas med, så vi hade ett pressat schema. Men teamets art directors hade planerat och skötte allting väldigt snyggt! Så himla bra jobbat av alla!

IMG_0970.JPG

Gänget hade dessutom fixas spons av Vitamin Well och 1889 där pizzorna kom i vad som såg ut som lyxiga chokladaskar med guldinslag på insidan. Saknades bara att Zlatan hade traskat in med Vitamin Well flaskorna själv så hade vi fått den maximala upplevelsen, haha.

IMG_0960.JPG
IMG_0976.JPG

Sen jobbade vi på och jag traskade ut med min dramatenvagn vid 18:30 och tacklade ner två (!) killar på vägen hem pga min breda utrustningslast, haha... Nästa dag var leveransdag och jag spenderade 9h i studion innan allt var "grönt, ok, bra, supersnyggt Amanda!!!". Jag kanske missade en fin försommarhelg men vi fick fanimej väldigt fina bilder.

IMG_1158 (kopia).jpg

I veckan visades allting upp på Kulturhuset och jag fick se mina bilder gå på storskärm! En märklig men också mäktig känsla! Mina bilder har även blivit publicerade i modetidningen BON, så om ni klickar HÄR kan ni se hur fint allting blev. 

Tack till bästa teamet! Det här gjorde vi bra! Hoppas vi kan jobba ihop snart igen <3
Photographer: Amanda Nilsson  //  Art Direction: Hannah Green Youngblood, Agnes Moström, John Bengtsson & Sara Dunker  //  MakeUp-Artist: Josephine Golan  //  Hair: Ina Palm  //  Models: Moa F - Stockholmsgruppen, Slim - Slash.ten Models, Toussaint - Nisch Management & Will - Mikas

Translation: Behind the scenes from a lookbook-shot for Beckmans College of Design.

BIZNIZ-VECKOR

Hey there! Längesen sist (igen). Men jag ska förklara varför! Den 16:e april postade jag det här inlägget på Instagram, där jag skrev att det var dags att ta hand om vår business som frilansare. Och det är typ eeeeeeexakt vad jag har gjort sen sist. Ska vi kolla?

 

IMG_0858.JPG
IMG_0679.jpg

Så det första (och kanske det största?) att berätta: jag har börjat frilansa som fotograf på Wavy. Allt är fortfarande ganska nytt och spännande och jag kan fortfarande vara helt slut efter en jobbdag där med massa intryck, men jag börjar sakta komma in i rutinerna. Vad är det jag gör där då? Jo, jag plåtar e-commerce-bilder, alltså bilder till webshop. Just nu har jag fått jobba med lägg, som är kläder mot vit bakgrund, och jag minns hur vi vek undan blicken åt denna typ av jobb när jag gick Fotoskolan men alltså det är så tillfredställande att vika och fixa till kläder en hel dag??? Jag kanske borde blivit stylist istället???? Nä men skämt o sido, jag är väldigt glad för detta som förhoppningsvis kommer fortsätta vara återkommande några dagar i månaden. En liten stabil ekonomisk känsla + att jag lär mig massa nytt om ljussättning för stillben, which is really fun såklart! :)

Vaska_GIF.gif

Och visst ser ni att ni kikar på något nytt? Precis, en ny layout, för jag har uppdaterat min hemsida! Och det tog tid. Jag har planerat min nya design i veckor haha, men inte hittat rätt template för den. Härom dagen gjorde jag ett break through och nu ser den ut som den gör. Mer indelad i projekt där bilderna får jobba tillsammans eller vara stora för sig själv. Jag tycker det blev cleant. Vad tycker ni? Kika in på första sidan vettja!

IMG_0847.jpg

Sen har jag assisterat lite igen. Senast var i december, så det var kul att hjälpa en annan fotograf igen. En grej som är väldigt fint med mitt yrke är att det öppnar så många dörrar bara för att jag har en kamera över axeln. Här t.ex. fick jag hänga bland businessmänniskor på Atlas Copcos årsstämma tillsammans med Jenny Unnegård. Gjorde samma grej förra året, så börjar kunna allt om aktier och hur en driver ett industriföretag :))

IMG_0895.jpg

Jag har även plåtat massor för Kärlek Är En Sjukdom. Två gånger t.om!!! 7 olika symptom/behandlingar!!! Yey för mig!! Och det kommer bli så himla fint. Ska se till att sätta mig med redigeringen av det här i dagarna. Längtar tills jag får visa er.

IMG_0913.jpg

Ah och på tal om projektet, så har jag dragit i typ ALLA TRÅDAR SOM FINNS PÅ EN OCH SAMMA GÅNG PGA ÖVERPEPP, vilket också resulterat i en inre stress att ALLTING OCKSÅ MÅSTE HÄNDA PÅ SAMMA GÅNG. Känner mig som seriestrippen här ovanför, fast skillnaden är att jag VILL jobba, men inte riktigt vet vart jag ska börja pga overload. För att kortfattat berätta vad som hänt:
1. Jag har fått tag på en lektör som ska läsa mitt manus och granska det brutalt (hjälp!!)
2. Jag har fått massa publicera-själv-tips av erfarna litterära agenter om hur en bör gå tillväga på bästa sätt
3. Jag har kommit i kontakt med grafiska designers som jag ska träffa nästa vecka för att prata om layoten för boken
4. Och jag har tagit en massa andra beslut ang utställningen i augusti som ska hinna produceras tills dess. Men dom är hemliga än så länge, men det blir kul och bra och mycket maxat!!

Så!!! Kolla!!! Det händer massa!!! Så nu måste jag återgå till projektet och sluta blogga!!!! Hejdå!!!

Translation: Updates from my past weeks of work. Working at a production company, as an assistant and with my project. Exciting stuff happening! Yeah, and I also got a new website. Check it out :)

VÅRA DAGAR I JOHANNESBURG

Efter två veckor i Kapstaden och på IPAF 2018 så tog vi våra väskor och åkte vidare mot Johannesburg, där vår resa i Sydafrika skulle avslutas.

IMG_9462.JPG

Vi bodde i det hippa området Maboneng på det ännu mer hippa konstlägenhetskomplexet 12 Decades i sammanslutning med det hippaste hostlet Curiocity Backpackers. Julia har bekanta som jobbat med hostlet förut och hade i förväg mailat och frågat om vi kunde få bo där gratis i utbyte mot lite konst. Och de sa ja!! Så det här blev vår utsikt att vakna upp och somna till för våra dagar i Joburg.

IMG_8027 (kopia).jpg

Utsikten från vår takterass där vi hängde på en annan sydafrikansk braai och träffade den supercoola och trevliga illustratör/konstnären Karabo Poppy som berättade hur hennes första jobb någonsin var en illustration för Apple. :') Nu målar hon hela basketplaner och har kunder som Google, Adobe, Puma och Nike. Sån inspirerande människa att möta!

Skärmavbild 2018-03-07 kl. 14.25.16.png

Genom Curiocity och The Maboneng Project fick Julia en vägg tilldelad just utanför hostlet. Denna gång med bakgrundsfärgen grön, vilket är väldigt ovanligt för henne men som vanligt löste hon det galant :)

IMG_1477 (kopia).jpg

Medan Julia målade en vägg på gatan satt jag inne på Curiocity eller uppe på deras balkong och jobbade. Det var mulet under hela vår vistelse i Johannesburg men det gjorde inte så mycket eftersom vi hade jobb att göra. Men att ändå kunna sitta ute i kortärmat <3 <3 <3 Looooove workcation alltså.

IMG_1771 (kopia).jpg

När vi inte jobbade så gjorde vi stan. Vandrade omkring i små mysiga designbutiker, gick på hipstriga marknader eller besökte det starka men o så viktiga museumet om Apartheid.

IMG_5044 (kopia).jpg

Vi åt också såååå himla god mat. Under hela vår vistelse i Sydafrika. Alltifrån local food till etiopiskt till andra hybridmaträtter. På bilden till vänster åt Julia någon superveganrätt där t.om skålen var ett ätbart salladshuvud. 
En kväll blev vi dock båda matförgiftade och turades om att springa till toaletten, men som tur var repade vi oss under natten och var okej nästa dag. Vi kom i alla fall varandra mycket närmare denna resa om man säger så haha :')

IMG_9471 (kopia).jpg

Vår betalning för våra nätter på sjunde våning blev att måla om denna vägg, vilket inte gjorts sen typ 2013. Curiocity har en hel ny grafisk identitet på g, så Julia fick den stora äran att göra om den! Och jag fick den stora äran att vara med och måla den nya loggan! Så läskigt men så kul!!

 Processed with VSCO with a8 preset
 Processed with VSCO with a8 preset

Vi målade en fredagkväll medan folk satt och drack öl i baren och någon DJ blästade hiphop ur högtalarna. Vi blev bjudna på chilidrinkar och det var sååå nice stämning. Dock var det många snubbar kom fram för att prata som om de aldrig sett något coolare i sitt liv än två tjejer som målar en vägg, haha, men ja... vi är ju ganska vana vid mansplainers efter att ha levt 25 år i denna patriarkala värld. :)))

 Processed with VSCO with a8 preset

Och såhär blev slutresultatet och alla var nöjda! Så peppig och poppande ny del av hostlet!
Efter en avskedskväll med fler hejdåkramar och kärleksförklaringar så var det dags att slänga på sig långbyxorna igen och åka hem. Men det kändes ändå okej. För vi vet att vi kommer komma tillbaka till vårt andra hem Sydafrika, snart igen. <3

Translation: Our days in Johannesburg.

VÅR RESA TILL IPAF CAPE TOWN 2018

  Första dagen av IPAF 2018 och alla är samlade i högkvarteret Blackpool.

Första dagen av IPAF 2018 och alla är samlade i högkvarteret Blackpool.

Lördagen den 10 februari 2018 gick startskottet för International Public Art Festival, Cape Town, även kallat IPAF. En gatukonstfestival som höll till i området Salt River, i utkanten av Kapstaden, och som varade i 10 dagar med över 20 konstnärer från hela världen. Min talangfulla vän Julia Rio var en av dem och jag var hennes personliga fotograf.

IPAF_JuliaRio_12.jpg

Julia blev tilldelad en vägg på Pope Street, vilket var en av Salt Rivers mer trafikerade gator. Vi jobbade mitt emot en populär slaktare (vilket var lite komiskt eftersom vi är vegan/vegetarianer) där hela blodiga grisar bars in och ut ur butiken varje dag. I huset bodde en barnfamilj som tog såååå väl hand om oss och lät oss låna toaletten, bjöd på hemmagjorda donuts eller bara höll oss sällskap.

JuliaRio_IPAF.jpg

Det första som hände när vi anlände till väggen var att Julia råkade spilla ut en av färgburkarna över sig själv, haha. Hon såg verkligen ut like a true artist och fick höra många gliringar från förbipasserande om att "it's the wall you should paint, not yourself höhöhöhö". På bilden till höger ser ni några av kidsen som ständigt umgicks med oss, ställde tusen frågor och sa att de ville bli som oss när de blev stora <3

IPAF_JuliaRio_10.jpg

Och här var två andra älsklingar, Kashiefa och Natheemah. Två 10 år gamla cykelgalna kusiner, som sjöng ramsor om hur mycket de älskade Julia och höll brandtal till mig om att "Du kan bli precis vad du vill, Amanda. Vill du vara fotograf - var det. Vill du vara konstnär - va det också! Du kan bli vem du vill! Vi tror på dig!" 
Ja, mitt hjärta brast av kärlek <3

IPAF_JuliaRio_6.jpg

På pappret ser ni Julias skiss för byggnaden. Julia jobbar som ni ser med geometriska mönster och mycket färg. Här valde hon att tolka havets rörelse genom det, vilket passade bra då årets tema var "Nature doesn't need us. We need nature." med den rådande vattenkrisen i staden.

  Konstnärerna CareOneLove och Page33, båda från Sydafrika.

Konstnärerna CareOneLove och Page33, båda från Sydafrika.

Kapstaden riskerar just nu att bli en av de första storstäderna i världen att bli HELT utan vatten pga tre år av torka och global uppvärmning. Day 0, den dag då alla vattentillgångar i staden stryps, har flyttats fram och tillbaka. När vi var där sas den komma i mitten på april, men sen vi kommit hem har datumet flyttas fram till den 9 juli (vilket är sååå glädjande att höra!!). Temat på många av konstnärernas väggar var därför vatten i olika former och det var så inspirerande att prata med alla om hur vi tillsammans kan förändra världen genom konsten.

JuliaRio_IPAF3.jpg

"Slow the flow, save the H2O" <3

IPAF_JuliaRio_15.jpg

Så vad gjorde jag om dagarna med Julia målade då? Jag filmade och fotade för det mesta, såklart, det var ju det jag var där för. Men jag hoppade även hage med barnen, svarade på frågor till förbipasserade, hämtade kaffe/vatten/mat och hjälpte Julia måla enstaka partier eller flytta den rangliga byggställningen. 

JuliaRio_IPAF5.jpg

Workcation när det är som bäst. Hänga i solen, snacka med konstnärer och måla på väggar med barn. Här är en friendly reminder om att spara på vattnet från Natheemah, Kashiefa och mig.

IPAF_JuliaRio_24.jpg

Vi hade så tur med vår vägg att vi hamnade på en så bra gata med fina människor som tog hand om oss. Vi hade grannar som kom förbi med glass, som varnade oss för skumma personer och som hjälpte oss flytta bilar eller byggställningar när det behövdes. Andra konstnärer hade dock inte lika tur och kunde få vänta flera dagar med att ens få godkänt att börja måla, då deras husägare började bråka om motiv, färg eller annat. Men ni ser ju bara vilken gullisfamilj vi hade att göra med <3<3<3 En av våra trognaste följare var Anya, 3 år, där i mitten.

IPAF_JuliaRio_27.jpg

På tal om bra personer så hängde vi extremt mycket med Keith, en av de andra konstnärerna. Keith tog hand om oss väl och visade oss de hipstrigaste barerna i Kapstaden, fixade Uber till oss om det behövdes, skämtade en hel del om konst/kultur och bara var allmänt fantastisk. Ni vet när man träffar en person och bara vet att det här inte är den enda gången vi ses, fastän vi bor på andra sidan jorden? Sån var Keith.

IPAF_JuliaRio_1.jpg

Julias vägg tog 5 dagar att måla och hon var en av de första på festivalen att bli helt färdig. Namnet på verket blev "You, Me & The Sea". Här kan ni se den korta filmen jag klippte ihop om hennes process.

JuliaRio_IPAF4.jpg

Andra saker vi gjorde i Kapstaden: gick på finmingel hos den franska ambassadören och kändes oss malplacerade (men hela festivalens team var inbjudna så vi var i alla fall inte ensamma och vissa av de andra konstnärerna kom dit barfota så, hehe... det var varierande kvalité på "finklädsel"), åkte till stränder och brände vår vinterbleka hud, besökte konstnärsstudios och pratade om internationella utbyten och gick på olika hemmafester, pubar och restauranger. Hela festivalen avslutades med en stor braai, vilket är en sydafrikansk variant av grillfest. Det var en sååååån sommarfeeling att äta grillat, dansa till en halvkass DJ, se barn och hundar springa runt och leka samtidigt som någon stod och målade på väggen bredvid. Att säga hejdå till alla i teamet tog kanske en timme, för det var många kramar och många "Tack, hoppas vi ses igen!". Vi hade hunnit bli ett ganska tight gäng ändå på bara 10 dagar, så det var en del känslor som blommade upp. Det kändes ungefär som att vi varit på läger och nu skulle skiljas från våra nya bästa vänner.

JuliaRio_IPAF6.jpg

Vår sista dag i Kapstaden blev en riktig turistdag då vi åkte på en privat sightseeing med en av festivalens guider. Nadia, en fantastiskt varm, pedagogisk och gullig powerkvinna. Hon tog med oss till Cape Point, den sydligaste delen på hela Afrikas kontinent och visade oss pingvinger, townships, surfbyar och mer av Sydafrikas fantastiska natur. Ett så himla fint avslut på våra två veckor i Kapstaden.

Sen åkte vi till Johannesburg, men det tar vi en annan gång.

Translation: Our days in Cape Town and IPAF 2018. The best trip ever.

VÄLKOMNA TILL STUDIO BIMBO

Den 1:a augusti 2017 flyttade jag, Gun och Annica in i vår alldeles egna studio. Minns ni?
I flera veckor höll vi på och byggde våra egna skrivbord, hyrde bilar och hämtade möbler och körde över hela Stockholm för att få till det precis som vi ville ha det. Vår egna lilla fristad med bara kreativa brudar som hyresgäster.

 Processed with VSCO with n1 preset

Nu har vi bott här i snart i 7 (!!) månader och jag har ännu inte visat er hur det ser ut. Vi har fortfarande inte fått upp allting på väggarna och vi har fortfarande inte ens haft en inflyttningsfest?!! Det är ju skandal... men sånt händer när jobben kommer före. Hursom, låt oss återgälda i alla fall en av punkterna på en gång. Här kan ni få se hur vi sitter:

 Processed with VSCO with n1 preset

Min favoritdel av studion. Fönstret. Och soffan.
Fönstret ger oss otroliga D-vitaminkickar och vårkänslor. Soffan är vår mötesplats, vår AW-bar och vår "nu-behöver-jag-bara-krypa-ihop-till-en-ångestboll"-famn.

 Processed with VSCO with n1 preset

Här sitter Jessica, Beata, Annica och Gun. Alla är grymma inom sina områden: makeup, fotografi, animation och illustration. Skrivborden har vi byggt ihop själva och lådorna införskaffade Jessica för att gömma all sin make-up men även för att matcha vår träiga-beiga-feeling på studion.

 Processed with VSCO with n1 preset

Och där i hörnet sitter jag. Haha, vad ensamt och tomt det ser ut. Men det är ingen fara. Jag trivs i mitt hörn. Jag sitter just bredvid skrivaren och fotoväggen, vilket innebär att jag kan rulla fritt och inte behöver vara rädd för att någon står och glor på mitt jobb bakom ryggen (vilket är något jag ej uppskattar).

Sådär. Då har ni fått er en liten inblick i vårt lilla studiokollektiv. En av tre punkter avcheckade så det där med tavlor på väggen och en inflyttningsfest får vi fixa senare i vår helt enkelt. ;)

Translation: I haven't showed you our studio! Here it is!! Welcome to Studio Bimbo!

ÅRET 2017 - DEL 1

Yes, it's time for den bloggiga klyschan: årssummeringen. Vi har ett nytt år, men vad hände egentligen under 2017? Vad var bra och vad var dåligt? Hur har jag mått och hur har det gått i mina projekt? Här kommer svaren på några av de frågorna för det första halvåret:

Januari2017.jpg

JANUARI: I början av året satt jag fortfarande kvar på Studio Lundberg, jag pluggade första året på Projektverkstan och rivstartade året med flera fotojobb bl.a. för Naturskyddsföreningen och min första kollektionsplåtning med PRLE. Jag var snurrig och kände mig vilsen men samtidigt väldigt bestämd och säker på att något, vad som helst, snart skulle hända. Mitt nyårslöfte inför året var att vara modig och försöka stå stadigt för vad jag känner. Såhär i efterhand kan jag ändå säga att jag lyckades, även om det gjorde väldigt ont ibland.

FEBRUARI2017.jpg

FEBRUARI: Under årets kortaste månad kände jag mig fortfarande ganska vilsen. Jag jobbade på med projektet, gjorde nått enstaka fotojobb och skrev lite ny poesi. Men annars gick jag mest på fest eller var ute på pubrundor för att försöka bota min ångest till skrivkramp. Men så i mitten av månaden, kring alla hjärtans dag, så vände det plötsligt när en ny person trädde in i mitt liv. Malte. Jag tyckte det var läskigt först. Han var en lugn inlandssjö och jag var en stormande orkan. Jag blev livrädd för att bli kärlekssjuk på riktigt. Men det här året hade jag ju bestämt mig för att vara modig. Så jag bara fortsatte att falla.

MARS2017.jpg

MARS: Min födelsedagsmånad. Jag fyllde 24 år och ställde till med en 24 timmars fest (som varade i 13h haha, men det är tanken som räknas). Veckan efter det blev jag publicerad i en antologi och vi hade releasefest. Veckan efter det tävlade jag i Umeås Poetry Slam kval och vann med höga poäng!! Wow alltså, den här månaden var så jäkla bra. Kanske årets bästa månad. Jag var nykär, projektet tog verkligen fart, träffade nya fina vänner, jag fick uppskattning för mina jobb och jag fick så himla mycket kärlek från min omgivning.

APRIL2017.jpg

APRIL: Men allt fint varar inte för evigt. Spegeln på bilden säger "Ingen kuk är lika hård som livet" och det är väl en ganska bra liknelse någon klottrat på skolans toalett. Hur allt plötsligt kan vända och börja rämna. April började med terrorattacken på Drottninggatan, där jag och hundratals andra fick springa för sina liv, jag flyttade ut från Studio Lundberg, förlorade i Poetry Slam-finalen och det började plötsligt knaka bland mina vänskapsrelationer. Jag kände mig splittrad och hade svårt att veta vad jag borde säga eller göra. Vad som höll ihop mig var framtidsplanerna om en studio tillsammans med Gun & Annica och vi sprang på studiovisningar varannan vecka för att jaga den drömmen. Åsså Malte då. Som under slutet av månaden viskade att han var så jäkla kär i mig och frågade om jag ville vara ihop med honom. Och det ville jag självklart vara. Min tryggaste punkt.

 Processed with VSCO with a6 preset

MAJ: En konstig månad. Alla känslor låg utanpå kroppen och jag var skör som ett asplöv. Det kändes som att jag trampade på ett minfält, där vad jag än sa eller gjorde blev fel. Jag försökte göra alla nöjda, men det räckte ändå inte till. Till slut hände det som jag var rädd för och det tog slut mellan mig och några av mina närmsta vänner. I efterhand har jag insett att vår relation nog aldrig var hälsosam för någon av oss, men det gjorde ändå fruktansvärt ont att förlora varandra på det sättet som nu blev. Jag har varit väldigt ledsen, arg och förtvivlad över detta, vilket påverkat mitt resterande år. Men jag tror och hoppas ändå att det är bäst såhär.

Utöver detta så var jag med på en magisk resa till Berlin med klassen. Årets varmaste dag inträffade en helg på Ekerö och efter ett dumdristigt dopp i vattnet var jag totalt sänkt och sjuk i två veckor. Jag missade klassens avslutning och kunde inte slutföra mitt projekt såsom det var tänkt. Jag hade några dagar av kreativitet där jag klistrade upp lappar i tunnelbanan. Men det var det.

 Processed with VSCO with a6 preset

JUNI: Sommaren började smyga sig på, men solen värmde inte särskilt mycket. Jag hade fortfarande ett orosmoln svävande över mig, hade svårt att släppa uppbrottet och inte lägga all skuld på mig själv, även om jag innerst inne visste att det fanns två sidor av myntet. Jag började med mitt vanliga destruktiva "jobba för mycket"-mönster istället, dels för att få in lite extra cash men också för att slippa tänka så mycket. Jag assisterade, gjorde egna fotojobb och tog även ett extraknäck på hotell. Det funkade, till en viss del och saker började kännas lite lättare. Och detta har jag hundra procent min famillj, mina vänner, min kille och mina kollegor att tacka för. 

Det var början på berg-och-dal-banan. Och del två av mitt 2017, det kommer senare i veckan.

Translation: My January to June 2017.

EN LÄGESUPPDATERING

  Bild av  Sanna Dahlén

Hej! Jag ska fatta mig kort. För precis som föregående vecka så har jag min egna personliga deadline framför mig. Att skriva klart bokmanuset (oredigerat) innan årets slut. Jag närmar mig målet men dock alldeles för långsamt. För det har hänt lite andra grejer, både bra och dåliga. 

  • Jag har befunnit mig en hel dag på Artipelag där jag assisterade Sanna Dahlén. Vi hade hela stället för oss själva då en kunglig och hemlig person skulle porträtteras. En ytterst fantastisk location och rolig dag i alla fall!
     
  • Förra veckan väcktes jag och min sambo av att min katt Essi råkade svälja en tjock tråd. Eller nä, det var mer likt ett tjockt snöre eller rep, så hela den dagen spenderades på djursjukhuset med operation och orolig väntan. De lyckades fiska upp en 2 dm (!!) lång bit, och det är först nu, ungefär 4 dagar senare som Essi fått tillbaka sin röst. Mitt pälsmamma hjärta har nog aldrig värkt så mycket som dessa dagar <3 Herregud.
     
  • Jag har skickat iväg fler manusförfrågningar till förlag. Så nu är det bara att vänta. Hatar den väntan, eftersom jag aldrig vet när svaret kan komma. Det kan ta 1 månad, 3 månader eller ett halvår(!) innan de kommer med feedback. Men... den som väntar på något gott.... ?
     
  • På torsdag lämnar jag söder för norra breddgrader. Att packa och förbereda inför det tar ju också sin lilla tid. Jag har längtat extremt mycket efter mitt hem och min familj den senaste tiden. Speciellt efter Musikhjälpen i Umeå. Min älskade jävla hemstad. Fyfan vilken värme och kärlek och engagemang som skedde under den veckan <3
     
  • Jag skriver även på en del blogginlägg som kommer komma när jag är på resande fot i januari. Så därav kanske kvalitén på dessa sviktar rejält. Bare with me, det kommer spännande saker, så åter igen... den som väntar på något gott... ?

    Nu ska jag återgå till skrivandet igen. Vi hörs snart igen!
    Och om inte! God Jul eller God Helg så länge!

Translation: I'm focusing on writing these weeks. So this is just a short update of what's been going on.