EN PÅMINNELSE TILL MIG SJÄLV

Ibland, när det svarta molnet av onda hjärnspöken är som mörkast och när självtvivlet är som störst och du bara vill sälja av all utrustning, börja plugga psykologi eller ta ett heltidsjobb på något stökigt kafé... då är det så himla viktigt att komma ihåg varför du började med det du gör. Varför du valde just frilanslivet.

2018-04-15 LyckligKarlek osv_2562 1.jpg

Det finns de som säger "En gång frilans - alltid frilans" och jag tenderar ändå till att hålla med på vissa punkter.
Jag har testat att vara heltidsanställd. Jag har suttit vid exakt samma skrivbord vid exakta samma tider på exakt samma plats. Och det har absolut varit lärorikt, kul och en skön stabilitet av ekonomisk trygghet, men det var också där som min hjärna brändes upp och jag gick in i väggen. Jag var låst och behövde mer. (Typ som det jag skrev i det här inlägget). Jag behövde vara fri.

Och det är jag nu. Jag kan absolut känna en ständig stress över den ekonomiska och kärriärsbundna biten, alltid jagandes för att kunna betala nästa månads hyror, men jag är fri. Och det gör det här ständiga jagandet på något sätt värt det. Jag drivs framåt och tar mig på så sätt vidare, ett steg i taget, på mitt egna lilla sätt.

2018-04-15 LyckligKarlek osv_2567.jpg

Men så har vi också kanske det bästa av allt. Jag har ingen chef att rätta mig inför (förutom kunder och andra uppdragsgivare såklart). Jag har ingen dresscode på mitt jobb. Det finns inga fasta arbetstider, inga bestämda arbetsplatser. Inga bestämda kollegor att sitta bredvid.

Jag kan skräddarsy mina dagar utifrån MINA egna behov och skapar på så sätt de bästa förutsättningarna för MIG. Och DET är bland det viktigaste jag lärt mig av att vara egen företagare sen 2014. Du måste vara en bra chef för dig själv för att orka fortsätta vara chefen i flera år till.

Och jag är så himla stolt över mig själv att jag äntligen har fattat det.

Translation: A reminder to myself: why I became a freelancer.