TJUGOFEM

Goddag familjen, hälsar er nyblivna tjugofemåring!
Förra veckan blev min hjärna färdigutvecklad och jag tog mig över milstolpen halvvägs till femtio. Min födelsedag spenderades på Kanarieöarna tillsammans med min kärlek och min familj. Vi firade min starka moster som fyllde stora 40, min kloka morfar som fyllde stora 70 och så knäppa jag då, med stora 25.

 Processed with VSCO with a1 preset

Jag snodde ihop en midsommarkrans av en bukett, cause it was my birthday and I did whatever I wanted och blev firad med bubbel på sängen, massage med spa-dag och tapasmiddag på kvällen. Jag blev så otroligt otroligt tacksam och glad! Vanligtvis hade jag även ställt till med världens fest för mig och mina vänner när jag fyller år, men det här räckte liksom. I år behövde jag bara min familj <3

 Processed with VSCO with a7 preset
 Processed with VSCO with a7 preset

Men att fylla ett år äldre innebär också en hel del reflektion. Vem är jag nu, vem var jag då och vad trivs jag egentligen bäst med? Vid sådana lägen gillar jag att gå tillbaka i mina dagböcker och läsa hur jag mådde för exakt ett år sedan. Ska vi kolla några år bakåt?

  • Under mars 2017 hade jag årets bästa månad och blev utgiven i antologi, var nykär och hade kreativ boost utan dess like.
  • Under mars 2016 var månaden jag blev heltidssjukskriven för utbrändhet, kämpade med hjärnspöken och orkade inte ens resa mig upp ur sängen.
  • Under mars 2015 hade jag just avslutat min praktik hos Andreas Lundberg, hoppet om en ljus framtid bubblade inom mig och jag jobbade fullt ut med min examen på Fotoskolan STHLM.
  • Under mars 2014 hittade jag mitt bildliga uttryck på Fotoskolan, plåtade och skrev om konserter för Rockfoto/Gaffa och hade ba så jävla kul med mina klasskompisar.
  • Under mars 2013 fyllde jag systembolaget-ålder och anordnande en hel konsertfest för mitt Umeå, kämpade med min vanliga stukade fotled, hade otrolig ångest inför framtiden och jobbade med arbetsprover till Fotoskolan.

Det är när jag läser sånt här som jag förstår att det alltid kommer att gå upp och ner. Ångesten kommer alltid komma tillbaka men likaså min kämparglöd, glädje och kreativitet. Det är en process och vi behöver allt det där för att växa. Nu ska jag sluta babbla innan jag blir för flummigt filosofisk, men det jag ville säga är att jag inte alls har någon ålderskris. Fan jag är ju bara 25?? Det är ju först NU som jag är färdigutvecklad. Det är ju först nu som allting faktiskt börjar, på riktigt.

Och det känns ju ba förjäkla spännande.

 

Translation: It was my birthday last week! Now I'm 25 and it actually feels pretty good!