VAD SKA DU BLI NÄR DU BLIR STOR?

När jag var liten ville jag bli bibliotekarie. Det var min högsta dröm att spendera dagarna mellan ord, papper och bokryggar. Alltid på gränsen till fantasins värld, min stora tillflykt. Jag gjorde mina praktiker i grundskolan på diverse bibliotek (en gång var faktiskt på Bokbussen, dvs det rullande biblioteket). I femman började drömmen skruvas om och jag skulle bli författare. Gärna som en kombo med bibliotikarie, eftersom jag fick höra att en tjänade dåligt i båda yrkena. I högstadiet skulle jag bli journalist, på gymnasiet skulle jag jobba med film, sen skulle jag bli kulturentreprenör och till sist, i slutet av mitt första universitetsår, bestämde jag mig för att skulle jag jobba med bild. Som fotograf.

IMG_9862.JPG

När jag, 20 år gammal, började på Fotoskolan STHLM hösten 2013 var jag en av de yngsta i klassen. De 10 år äldre klasskamraterna dunkade mig i ryggen och sa att de önskar att de också kommit på vad de ville jobba med när de var i min ålder. De tyckte det var imponerande att jag redan nu valt en yrkeshögskoleutbildning och att jag visste exakt hur mitt yrkesliv skulle fortsätta.

Va?

Jag har verkligen i-n-g-e-n aning om vad jag kommer göra när jag blir stor. Förut kunde den tanken ge mig panik, att leva i den ovissheten, rädd för att välja fel väg. Jag var liksom tvungen att knäcka koden till min egen framtid här och nu. Men sen har lugnet infunnit sig hos mig allt eftersom och det har jag att tacka terapin (i samband med utbrändheten) för . För om mina 10 år äldre klasskamrater kunde skola om sig om 10 år - varför skulle inte jag kunna det?

Jag läste nyligen "Meningen med hela skiten" av Nina Åkestamen bok om hur det är att bli utbränd i den kreativa reklambranschen. Det var en mycket bra bok, med många bra tankar och (hög!) igenkänningsfaktor sen min egen tid av utmattning. I den boken fanns en övning kallad 85-åringen, där en skulle ställa frågan till sitt framtida gamla jag. Vad skulle 85-åriga Amanda vilja berätta för sina ev. barnbarn i framtiden? Vad skulle hon velat uppleva? Göra? Se?

 Processed with VSCO with a10 preset

Under min semester i somras gjorde jag en sådan lista. Hur jag vill jobba, hur jag mår bra och vad jag vill göra för att min 85-åring ska kunna berätta sina historier i framtiden. Men medan jag skrev den listan insåg jag samtidigt att jag kunde byta ut ordet "vill" till "behöver". Jag BEHÖVER det här sakerna för att orka fortsätta.

  • Jag behöver satsa 100% på mitt jobb för att försörja mig på det.
  • Jag behöver skapa saker som folk vill äga, bära eller sprida till sina vänner. Sådant som är vackert, smart, roligt, fyndigt eller känsligt.
  • Jag behöver sitta i en egen lokal. Där jag bestämmer mina egna arbetstider och villkor.
  • Jag behöver göra samarbeten med andra kreatörer. Men till största del jobba självständigt.

    Och så vidare, och så vidare. Det här var bara några av dem.

När listan var klar kom jag till flera insikter. Jag läste inte en lista för hur det är att jobba enbart som fotograf. Jag läste en lista om en frilansande kreatör. En som vågar testa sina vingar, kanske leva i ekonomisk kris, men som får göra både sig själv och andra glada på vägen. Några veckor senare sa jag upp mig från mitt extrajobb den sommaren. För det var inte det jag ville göra. Det var inte det jag behövde.

"Vad ska du bli när du blir stor?"
Nu vet jag. Fri.

Translation: Thoughts about career and what to work with.