ÅRET 2017 - DEL 1

Yes, it's time for den bloggiga klyschan: årssummeringen. Vi har ett nytt år, men vad hände egentligen under 2017? Vad var bra och vad var dåligt? Hur har jag mått och hur har det gått i mina projekt? Här kommer svaren på några av de frågorna för det första halvåret:

Januari2017.jpg

JANUARI: I början av året satt jag fortfarande kvar på Studio Lundberg, jag pluggade första året på Projektverkstan och rivstartade året med flera fotojobb bl.a. för Naturskyddsföreningen och min första kollektionsplåtning med PRLE. Jag var snurrig och kände mig vilsen men samtidigt väldigt bestämd och säker på att något, vad som helst, snart skulle hända. Mitt nyårslöfte inför året var att vara modig och försöka stå stadigt för vad jag känner. Såhär i efterhand kan jag ändå säga att jag lyckades, även om det gjorde väldigt ont ibland.

FEBRUARI2017.jpg

FEBRUARI: Under årets kortaste månad kände jag mig fortfarande ganska vilsen. Jag jobbade på med projektet, gjorde nått enstaka fotojobb och skrev lite ny poesi. Men annars gick jag mest på fest eller var ute på pubrundor för att försöka bota min ångest till skrivkramp. Men så i mitten av månaden, kring alla hjärtans dag, så vände det plötsligt när en ny person trädde in i mitt liv. Malte. Jag tyckte det var läskigt först. Han var en lugn inlandssjö och jag var en stormande orkan. Jag blev livrädd för att bli kärlekssjuk på riktigt. Men det här året hade jag ju bestämt mig för att vara modig. Så jag bara fortsatte att falla.

MARS2017.jpg

MARS: Min födelsedagsmånad. Jag fyllde 24 år och ställde till med en 24 timmars fest (som varade i 13h haha, men det är tanken som räknas). Veckan efter det blev jag publicerad i en antologi och vi hade releasefest. Veckan efter det tävlade jag i Umeås Poetry Slam kval och vann med höga poäng!! Wow alltså, den här månaden var så jäkla bra. Kanske årets bästa månad. Jag var nykär, projektet tog verkligen fart, träffade nya fina vänner, jag fick uppskattning för mina jobb och jag fick så himla mycket kärlek från min omgivning.

APRIL2017.jpg

APRIL: Men allt fint varar inte för evigt. Spegeln på bilden säger "Ingen kuk är lika hård som livet" och det är väl en ganska bra liknelse någon klottrat på skolans toalett. Hur allt plötsligt kan vända och börja rämna. April började med terrorattacken på Drottninggatan, där jag och hundratals andra fick springa för sina liv, jag flyttade ut från Studio Lundberg, förlorade i Poetry Slam-finalen och det började plötsligt knaka bland mina vänskapsrelationer. Jag kände mig splittrad och hade svårt att veta vad jag borde säga eller göra. Vad som höll ihop mig var framtidsplanerna om en studio tillsammans med Gun & Annica och vi sprang på studiovisningar varannan vecka för att jaga den drömmen. Åsså Malte då. Som under slutet av månaden viskade att han var så jäkla kär i mig och frågade om jag ville vara ihop med honom. Och det ville jag självklart vara. Min tryggaste punkt.

 Processed with VSCO with a6 preset

MAJ: En konstig månad. Alla känslor låg utanpå kroppen och jag var skör som ett asplöv. Det kändes som att jag trampade på ett minfält, där vad jag än sa eller gjorde blev fel. Jag försökte göra alla nöjda, men det räckte ändå inte till. Till slut hände det som jag var rädd för och det tog slut mellan mig och några av mina närmsta vänner. I efterhand har jag insett att vår relation nog aldrig var hälsosam för någon av oss, men det gjorde ändå fruktansvärt ont att förlora varandra på det sättet som nu blev. Jag har varit väldigt ledsen, arg och förtvivlad över detta, vilket påverkat mitt resterande år. Men jag tror och hoppas ändå att det är bäst såhär.

Utöver detta så var jag med på en magisk resa till Berlin med klassen. Årets varmaste dag inträffade en helg på Ekerö och efter ett dumdristigt dopp i vattnet var jag totalt sänkt och sjuk i två veckor. Jag missade klassens avslutning och kunde inte slutföra mitt projekt såsom det var tänkt. Jag hade några dagar av kreativitet där jag klistrade upp lappar i tunnelbanan. Men det var det.

 Processed with VSCO with a6 preset

JUNI: Sommaren började smyga sig på, men solen värmde inte särskilt mycket. Jag hade fortfarande ett orosmoln svävande över mig, hade svårt att släppa uppbrottet och inte lägga all skuld på mig själv, även om jag innerst inne visste att det fanns två sidor av myntet. Jag började med mitt vanliga destruktiva "jobba för mycket"-mönster istället, dels för att få in lite extra cash men också för att slippa tänka så mycket. Jag assisterade, gjorde egna fotojobb och tog även ett extraknäck på hotell. Det funkade, till en viss del och saker började kännas lite lättare. Och detta har jag hundra procent min famillj, mina vänner, min kille och mina kollegor att tacka för. 

Det var början på berg-och-dal-banan. Och del två av mitt 2017, det kommer senare i veckan.

Translation: My January to June 2017.