ATT HA TVÅ HEM

Amanda_Lovalot2.jpg

Hej mina vänner,
Long time no see. Jag är frisk från förkylning och igång med kärleksprojektet igen.
Jag sitter just nu på tåget tillbaka mot Stockholm. Tåget avgick 07:15 imorse från Umeå och mina hemtrakter, där jag befunnit mig under helgen. Denna resa bokades för över en månad sedan, när min stressnivå i kroppen var som högst, och även om den känslan inte är lika påtaglig nu, så var det ändå hemskt skönt att vara hemma en stund.

Hemma. Jag har alltid så svårt att förhålla mig till vad som är hemma. Jag säger alltid att jag ska åka hem, vare sig jag befinner mig i norr eller söder. Jag saknar alltid den andra platsen och tycks aldrig höra hemma på den breddgrad jag befinner mig på just då. Det kan vara pga dialekten som alltid skiftar, umgänget som förändras i takt med åren, gatorna som byggs om eller klimatet som aldrig känns i takt med min inbyggda kalender. 

Amanda_Lovalot1.jpg

"Hur känns det att vara hemma?", "Hur hade du det när du var hemma?", "När kommer du hem?"

"Jag vet inte" är oftast mitt svar. Det är alltid så kluvet. Jag känner mig precis som min jacka (från Lovalot) på bilderna. Hälften hälften. Med halva hjärtat i norra skogen och halva bland storstadsbetongen. Men, trots all denna huvudbry och känslan av att vara en gäst i båda mina hem, så är det absolut en blessing att jag faktiskt får HA två hem, när många inte ens har ett. Jag har ju liksom det bästa av två världar. För med bakgrund och upplevelser från dem båda, skapar jag på så sätt min egen blandade identitet och kultur. Jag har värmen från lugnet, ambitionen från storstan, förståelsen från landsbygden och pulsen av rusningstrafiken.

"Vart tror du att du kommer bo när du blir gammal?", Jag vet inte.
Men vem fan vet det egentligen. När hela världen är vårt gemensamma hem. Egentligen.

Translation: Talking about how it feels to have two homes.