MIN BRANDVÄGG

Jag tycker det här är så himla svårt att skriva om. Jag har redigerat dokumentet minst tusen gånger om. Hur personlig kan en vara utan att vara för privat? Finns det någon skillnad? Jag vet faktiskt inte.

Allt jag vet är att jag är väldigt utmattad just nu. Och det resulterade i detta:

  That's the spirit, 2017

That's the spirit, 2017

Det BRINNER / BRANN / HAR BRUNNIT inom mig
Kortslutning efter kortslutning, men jag blockerar varenda pop-up ruta
”Påminn mig senare”
”Starta om mig imorgon”
”Unsubscribe” to this jobbiga påminnelse om att jag snart är där igen.
Mot den tegel, pansar, järn och utmattade jävla väggen
Jag blivit så bekant med.

Det är bara IDIOTER som gör såhär mot sig själva
Men jag har varit duktig flicka hela mitt liv
Kan jag inte bara få vara helt jävla idiotisk?
För en gångs skull?

Snälla, Avaktivera min brandvägg.
Bara en liten stund till.
Jag har så mycket jag fortfarande vill göra.

Ja, balance is key, jag vet allt det där
Men balance är också en kamp
Mellan den glödande viljan
och min egen
brinnande
kropp.


SVT Play har släppt årets viktigaste serie "We Can't Do It" om utmattning bland unga tjejer. De säger att kan ta 10 år innan du är helt symptomfri och det smärtar mig så ENORMT för jag vet, att även om jag är frisk på pappret, så har saker brunnit inom mig. Funktioner som aldrig kommer tillbaka.

Jag kommer aldrig kunna jobba på samma sätt förut. Det har jag märkt av extra mycket under min stressiga september. Min tröskel är lägre och utmattningen närmare. Den varning som dök upp då och då förut, dyker nu upp hela tiden. Och då kan man inte ignorera det längre. Då måste man ibland slå igång viloläget.

Fast man inte vill.

Translation: A poem and a text about my old fatigue depression that's still haunting me.