NÄR JAG FICK BESKEDET

 Processed with VSCO with b5 preset

Det är en helt vanlig onsdageftermiddag. Jag sitter i studion och retuscherar bilder på jackor. Annica, min studiokollega, suckar för hundrasjuttionde gången över ett bildmanus och jag sveper det sista i min kaffekopp. Min spotifylista avbryts av det sedvanliga mailplinget och en förhandsgranskning av mailet dyker upp som notis i högra hörnet på min skärm. 
Trots att det bara visas i några sekunder hinner jag se avsändaren som får det att knyta sig i magen på mig. Jag har föreställt mig detta ögonblick på cirka 300 olika sätt de senaste veckorna. Ändå var jag inte alls redo när stunden väl kom. Så jag klickar SNABBT och HÅRT när jag öppnar mailet med stora ögon och läser sedan allting helt utan att andas. Det står:


"Hej, Amanda!

Tack för ditt manus och ditt intresse för Bokförlaget XxxxxxxX. Du har gjort ett gediget arbete med en spännande utgångspunkt och bilder som sticker ut, men våra förläggare har nu satt sig in i materialet och tyvärr tror de inte att vi är rätt förlag för dig. Vi kan helt enkelt inte göra detta material rättvisa rent försäljningsmässigt. Därför måste vi tyvärr be att få tacka nej. Men vi tycker att du har talang och om du påbörjar andra projekt i framtiden får du gärna höra av dig på nytt till oss!

Stort tack för att vi fick titta på ditt material och lycka till med projektet!"


Mina ögon tåras. Av glädje alltså. Jag läser upp mailet högt för Annica och kan inte låta bli att le under hela tiden.
Det här är ett av de bästa tänkbara nej en kan få. Det här är inte ett standard refuseringsbrev. Det här betyder att de tagit sig tid att titta igenom mitt material och skriva denna respons till mig. Att de verkligen tycker att jag har TALANG och ett SPÄNNANDE projekt på gång och att jag gjort ett GEDIGET arbete hittills, som de tycker FÖRTJÄNAR en bättre paketering och målgrupp än vad de kan ge. Jag är mållös... och så himla peppad.

Jag är beredd på att jag kanske inte kommer få samma respons från alla. Jag är beredd på att de jobbiga och korta "hej men nej":en kommer också. Och jag kanske tolkar det här svaret lite för positivt och snällare än vad det egentligen är... Men att få detta svar från ett förlag jag gillar, och som jag vet tar emot många fina fotografiska projekt året om, är så himla stort för mig. Att få detta som första respons, när jag varit så nervös och rädd att jag velat kräkas, är en sådan lättnad. Ett slags bevis på att jag inte är helt galen och verkar vara något bra på spåren. Jag är så himla stolt över mig själv att klickade på send där i början av september. Att jag faktiskt vågade.

Mina vänner, det här är bara början. Nu lägger vi i en högre växel.

Translation: I got an email from the book publisher. They said no, but that they think I have a talent and an interesting project going on. I'm really happy and proud of myself. This is the best no I could get.