REBOOT

Sådärja! The blogg is back. Hoppas ni också tänker hurra!! För det gör i alla fall jag!

Jag har saknat att skriva här. Att få kombinera både text och bild på ett ganska så kravlöst sätt. Att kunna blicka tillbaka och se vad som åstadkommits, både de bra och dåliga sakerna. Det är viktigt med reflektion. Särskilt när en jobbar som kreatör. Att ta ett steg tillbaka och se över hur långt en faktiskt kommit.

Det är inte bara min hemsida som fått sig en reboot. Sedan jag sist var aktiv skribent här, så har jag även ominstallerat mig själv kan man säga. Efter två hektiska år på Fotoskolan STHLM var jag kreativt slut, men körde på ändå. Mina nära och kära bad mig sakta ner då de såg hur det tärde på mig, men jag vägrade stanna upp. Jag visste att en behövde jobba hårt för att komma någon vart, och jag var långt ifrån färdig än.

Hösten efter skolan jobbade jag på Studio Lundberg och som frilans. Jag trivdes jättebra, men den kreativa kortslutningen och den krypande ekonomiska stressen blev till slut lite för påträngande, så när jag fick ett erbjudande om ett heltidsjobb som agent assistent på ArtOfficial Agency, kunde jag inte tacka nej. Jag tänkte att det var bra för mig att jobba 100% bakom ett skrivbord, att pausa en liten stund från kreativiteten och att jag på så sätt skulle längta tillbaka till skapandet. Visst, absolut gjorde jag det, men det blev ändå inte riktigt som jag trodde.

Jag hann jobba med de grymma tjejerna och kreatörerna på agenturen i ungefär fem månader innan kroppen sa ifrån. Att jobba heltid med fakturor och bokningar på dagtid för att sedan sitta i sin mörka ateljé i ca 6 h efter det, blev till slut alldeles för mycket. Jag förstod dock inte det själv förrän jag fick min första av många panikångestattacker. Jag förstod allvaret i det hela först när mina vänner i princip tvingade mig att söka hjälp pga att jag var totalt personlighetsförändrad. Efter besök hos läkare fick jag svaret. Mina minnesluckor, synrubbningar, koncentrationssvårigheter, svindel och ojämna hjärtslag berodde på något kallat utmattningsdepression.

Jag blev heltidssjukskriven på en gång. Det var jobbigt att gå från 300% arbetsnarkoman till att knappt få scrolla genom Instagram pga jobbrelaterad feed. Men sakta, sakta, sakta, började saker ljusna och tillsammans med familj, vänner, en terapeut och medicin kunde vi dämpa ångesten och få mig att tänka i helt andra banor. Ett halvår senare sitter jag nu här, tillbaka på 100%.

Jag har lärt mig så himla mycket om mig själv. Jag känner igen de elaka tankarna och vet nu hur jag ska hantera dem. Jag känner när stressen kommer krypande och jag vet nu att vila är minst lika viktigt (om inte mer!!) som jobbet. Det känns som att jag, likt en fågel Fenix, brunnit upp totalt, för att sedan ha rest mig upp ur askan, starkare och klokare än någonsin.

Vad gör jag nu då? Jo, jag frilansar som fotograf och assistent igen, samtidigt som jag pluggar på något kallat Projektverkstan. Det är en CSN-berättigad 1-årig utbildning där du söker in med ett projekt och får tid och stöd att utföra det du drömt om. Jag & min klass går på workshops och seminarium i eget företagande och kreativa processer några gånger i veckan och utöver det jobbar vi hemifrån med våra projekt. Jag trivs som fisken i vattnet och kom in på utbildningen med mitt stora bokprojekt "Kärlek Är En Sjukdom". Jag ska alltså jobba fokuserat med min stora dröm på heltid i ungefär ett år!! Aaaah, förstår ni hur fett det här är??

Så, för att summera detta långa inlägg så vill jag bara säga: jag mår bra, allt kommer ordna sig och jag har så himla många spännande grejer på G att jag snart kommer spricka av längtan om jag inte får berätta det för er snart!!! Jag hoppas ni också vill följa med på det här äventyret!

Nu kör vi!