ÖVERTID

Tidigare i våras, under sjukskrivningen, när allt jag behövde och gjorde var att andas norrländsk luft och gå långa promenader.

Tidigare i våras, under sjukskrivningen, när allt jag behövde och gjorde var att andas norrländsk luft och gå långa promenader.

Kan vi prata om det här med övertid? Jag har fått frågan efteråt och i samband med min sjukskrivning ang just övertid och varför jag tycker att en som kreatör bör vara försiktig med det.
"Jag tycker ju om det jag gör? Jag har ju kul när jag sitter på mitt kontor och jobbar! Inte kan väl jag också bli utbränd?"

I hate to break it to you, men det kan du.

När jag började plugga på Fotoskolan STHLM var "I den här branschen måste man jobba hårt för att komma någon vart." bland det första vi fick höra... och ja, absolut det finns en viss sanning i det hela. Du måste jobba hårt, visa på ambition och glöd för att ~lyckas~, men allting har sin gräns.

Mina arbetsdagar bestod av jobb mellan kl. 09:00-23:00 under ungefär 3 år i sann 10 000 timmarsregel anda. När skoldagarna på Fotoskolan var slut satt jag kvar i vårt neutral gråa rum och jobbade tills larmet tvingade hem mig. Samma sak hände efter examen. Från kontoret till ateljén, sen hem och sova några timmar och så upp igen och repeat. På helgerna bokade jag in det jag inte hann övrig tid. Långa plåtningsdagar eller extremt lång retuschtid framför min skärm. När mina vänner sa att jag kanske borde sakta ner så skrattade jag och sa "Vila kan jag göra i graven" (Såhär i efterhand önskar jag att någon bankat mig med en stol i huvudet och sagt: IDIOTISKT TALESÄTT AMANDA!!). Hela grejen med min övertid glorifierades, dels av mig själv men också av omgivningen. (Jag visade ju på Glöd! Ambition! Viljestyrka! Jävlaranamma! ) Klart jag fortsatte jobba ännu mer då. Jag föll ju in i mallen för dem som skulle ~lyckas~ ...

Suck...

Det finns en anledning till varför politikerna diskuterar 8h VS 6h arbetsdag. Vi behöver fritiden. Vår ställtid. Vår egen tid. De bästa idéerna och inovationerna här i världen har ändå uppkommit i fikarummet, vid TV-spelet eller på AWn av en anledning. För då slappnar du av. Din hjärna tar ledigt och alla dina "måsten" är bortglömda för en stund. Istället får kreativiteten och nytänkandet ta plats. 

Visst, du kanske älskar att sitta där vid ditt skrivbord då du som kreatör ofta har din hobby som ditt jobb. Och visst, ibland måste en jobba över pga deadline, men kom alltid ihåg att det måste dras en gräns. DU. BEHÖVER. VILA. OCKSÅ. Vad är det värsta som skulle hända om deadlinen blir liiiiite liiiite försenad? Kommer jorden gå under? Kommer helvetet öppna sig och sluka dig hel? Försök att sätta det i lite perspektiv och du kommer inse att alla dina "måsten" kanske inte är måsten egentligen.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar att jobba övertid. Att få känna mig extra produktiv och ambitiös. Det var väl därför jag kunde hålla ut så länge i mitt destruktiva mönster av arbete. Men jag har också börjat älska min fritid när jag nu verkligen tar mig tid och investerar i den. Jag får så himla mycket inspiration och pepp av att hänga med vänner, scrolla genom ett Facebook-flöde i flera timmar, slötitta på en film eller av att helt enkelt bara stå och diska. Mina bästa idéer kommer faktiskt då, när jag står och diskar, av någon anledning haha.

Så. Summa summarum: sänk garden, prestationsångesten och kraven på dig själv. Dina akuta måsten är förmodligen inte så akuta som du målat upp dem. Stanna upp. Sov. Lek. Umgås. Lyssna på din kropp. 

Jobba ska en ju ändå göra ända in i graven. Lika bra att vila lite tills dess... ;)

Translation: Talking about working overtime and the danger in that. Don't do it. It's not fucking worth it.