PROJEKTET SOM ALDRIG TYCKTES TA SLUT

Jag kickade igång "Kärlek Är En Sjukdom"-projektet kring våren 2015 efter att ha funderat på det under en ännu längre tid. Ändå var det först hösten 2016, efter heltidsjobb och sjukskrivning, som jag började satsa helhjärtat på skrivandet och skapandet i samband med att jag började på Projektverkstan. Och det har varit en lång resa sen dess.

FacebookEvent.jpg

Jag har aldrig jobbat med ett projekt såhär länge. Och aldrig på det här sättet.
Jag har jobbat utifrån en egen idé förut, men aldrig på det här djupet.
Jag har aldrig styrt allting i produktionen själv, såsom jag gör nu.
Där jag till och med pysslar med områden jag absolut inte har någon aning om.
Men jag testar.

Jag har tvivlat. Oroat mig. Men ändå kört på.
Ständigt ställ mig frågan: när tar det här slut?
När tusan kommer jag bli klar?

Men svaret är nu. I augusti 2018.

Det här är bland det läskigaste jag gjort. Jag hoppas vi ses där. Här är eventet.

Translation: It's time. My first solo exhibition. Hope you can make it! <3

VÅRUTSTÄLLNINGEN PÅ KONSTFACK 2018

Först Beckmans och sedan blev det dags för Konstfack. Under majmånad har jag jobbat med båda skolorna veckorna efter varandra, haha. Varför inte liksom. På Konstfack var det dock inte kläder och modeller utan textil och ting som skulle plåtas från Julias klass. Ska vi kolla?

  Anna Ting Möller

Anna Ting Möller

Vi tar Annas verk först. En 6 månader gammal kombucha som hon SYTT i. Otroligt faschinerande, snyggt men också lite... obehagligt? Men mest ballt såklart och väldigt underhållande att höra medelåldersmännen som chockades över att det var ett organiskt material Anna skapat med. "Så... DEN LEVER ALLTSÅ?!". 

  Alexandra Andersson.

Alexandra Andersson.

Alexandra_2.jpg
  Fia-Maria Nilsson.

Fia-Maria Nilsson.

Ett verk och ett performance i ett. Älskar ju sånt. Här är en snapshot från "Ritualia" som Fia döpt verket till. ”En hantverksmässig reningsritual för att förena kropp och sinne efter händelser och samhällsstrukturer som skapat en barriär mellan dem”.

  Lisa Englund.

Lisa Englund.

  Frida Peterson

Frida Peterson

Frida_3.jpg

Här plåtade jag en throwback till 90-talet och vår uppväxt. Frida hade skapat allt ifrån IKEA-ormen till Furbys och gamla skärmsläckare. Oh those where the times.

  Mathias Miriam Nirstedt.

Mathias Miriam Nirstedt.

Mathias_3.jpg
  Julia Riordan.

Julia Riordan.

Här inne i en liten container utanför Konstfack visades min och Julias dokumentär. Men det vet ni ju redan ifall ni läst detta inlägg.

  Ellinor Hedberg.

Ellinor Hedberg.

En hektiskt, kul men också lite klurig dag blev det. 8 konstnärer med 8 verk och 3 representerande bilder per verk skulle avverkas på 4 timmar. Det var svårare än jag trodde att fånga konstverken så att alla viktiga detaljer kom med, samtidigt som det skulle vara en intressant/snygg bild. Men jag har fått OK och stjärnor från konstnärerna själva så det blev godkänt iaf! :) 

Har ni tid och nära till Stockholm så tycker jag ni ska ta er en sväng förbi Konstfack i helgen och kika på verken själva. Det är öppet till den 27 maj så skynda skynda! Läs mer om utställningen här!

Translation: Next school - more work. This time for Julia and her class mates at Konstfack.

JULIA RIO - COLOR THE STREETS

Här är den! Äntligen! "Color the streets".
Vår mini-dokumentär som vi fångade i Sydafrika tidigare i år. En nästan 11 minuter lång film om gatukonstscenen och varför den är så viktig! (Här och här har jag skrivit om vår resa förut). Så förra veckan var det vernissage och biopremiär på Konstfack och dagen efter släpptes allting på Internet och responsen vi har fått... ALLTSÅ RESPONSEN SOM VI HAR FÅTT!!! Hjärtat har exploderat ca tiotusen gånger!!! <3 <3 <3

  Bild från Julias monter på Konstfacks examensutställning.

Bild från Julias monter på Konstfacks examensutställning.

Jag har varit väldigt nervös över hur filmen skulle mottas. Dels av Julias lärare (eftersom det här är en stor del av hennes examensjobb på Konstfack) men också av gatukonstscenen och övriga personer i vår omgivning. Så att få höra saker som att filmen känns genuin, glädjefylld och framförallt VIKTIG, gör att varje sekund som vi spenderat på att skapa och putsa på den här, värt något.

 Processed with VSCO with j6 preset
 Processed with VSCO with j6 preset

Under vernissagen kändes det lite som att jag också tog examen, haha. Men det gjorde jag inte. Det var Julia som klarat av tre år av konsthögskola och jag är så STOLT och känner mig så PRIVILIGERAD som fått följa hennes resa på så nära håll som en av hennes närmsta vänner. Julia är en av de mest inspirerande och ambitiösa människor jag någonsin mött, en som alltid följer sitt hjärta även om alla andra säger emot och som verkligen sprider ren GLÄDJE till varenda person hon möter. TACK Julia för att jag får vara i din sfär <3.

 Processed with VSCO with j6 preset
 Processed with VSCO with j6 preset

Att få ha premiärvisningen i samband med Konstfacks vernissage var ett så himla bra sätt att få fira, tillsammans med människor en tycker om, på en sån kreativ plats. Kvällen var varm och hektisk men så himla himla fin när vi sprang mellan visningar, performance-akter och drack bubbel under skrivborden. Allting slutade på en tropical-efterfest (där en jättehaj simmade runt i en av korridorerna) innan jag och Malte kastade in handduken och gick hem.

Så. Nu är det klart. Nu är den här. Vår film.
Kika gärna och lämna en kommentar om ni vill. Vill så gärna höra vad ni tycker <3.

FILM / JULIA RIO - COLOR THE STREETS

Translation: It's finally here! Our mini documentary "Color the streets" from our trip to South Africa and the street art festival IPAF. Last week was the offical premiere but now it's up online everyhere. Have look and leave a comment of what you think <3

BEHIND THE SCENES FRÅN BECKMANS

Härom veckan fick jag ett roligt mail i min inkorg! Jag blev tillfrågad av elever från Beckmans Designhögskola om jag ville plåta mode-programmets examenskollektioner. OM JAG VILLE. För två år sen gjorde jag projektet Nobel Creations med dem, så att nu två år senare få plåta deras kreationer igen och se deras utveckling blev liksom pricken över i:et. Dock så var det precis som förra gången en väldigt tight deadline, både för plåtningsdagen och retuschen, men jag var peppad och hade lärt mig otroligt mycket sedan första gången som jag nu var noga med att ta upp innan det ev. kunde hända igen. Och det lönade sig för allt flöt på bra och såhär såg det ut:

IMG_0949.JPG

Alltså. Har ni sett något smartare? Nä, inte jag heller och både min naprapat och min stackars arma rygg sa HALLELUJAH!
På lördagsmorgonen tog jag alltså mitt pick och pack och min dramaten-dragkärra (tack för tipset mamma!!) och promenerade mot Beckmans. Allt var frid och fröjd tills jag insåg att jag klätt mig alldeles för varmt denna morgon och att det var fan skitsvårt att dra den här kärran då skorna alltid slogs av i hälen och själva handtaget hamnade väldigt långt ner så fick gå lite weird:') Men jag tog mig fram och ryggen var glad i alla fall :')

IMG_0952.JPG

Strax innan 8:00 släpade jag in utrustningskärran på Brahegatan 10 och mötte resten av teamet som dukat upp frukost samt skapat den här balla backdropen av lite plast från Clas Ohlsons (Genialiskt!!) Jag riggade upp och strax efter 09:00 var vi igång.

IMG_0968.JPG

11 desigerns med 2 looks var skulle hinnas med, så vi hade ett pressat schema. Men teamets art directors hade planerat och skötte allting väldigt snyggt! Så himla bra jobbat av alla!

IMG_0970.JPG

Gänget hade dessutom fixas spons av Vitamin Well och 1889 där pizzorna kom i vad som såg ut som lyxiga chokladaskar med guldinslag på insidan. Saknades bara att Zlatan hade traskat in med Vitamin Well flaskorna själv så hade vi fått den maximala upplevelsen, haha.

IMG_0960.JPG
IMG_0976.JPG

Sen jobbade vi på och jag traskade ut med min dramatenvagn vid 18:30 och tacklade ner två (!) killar på vägen hem pga min breda utrustningslast, haha... Nästa dag var leveransdag och jag spenderade 9h i studion innan allt var "grönt, ok, bra, supersnyggt Amanda!!!". Jag kanske missade en fin försommarhelg men vi fick fanimej väldigt fina bilder.

IMG_1158 (kopia).jpg

I veckan visades allting upp på Kulturhuset och jag fick se mina bilder gå på storskärm! En märklig men också mäktig känsla! Mina bilder har även blivit publicerade i modetidningen BON, så om ni klickar HÄR kan ni se hur fint allting blev. 

Tack till bästa teamet! Det här gjorde vi bra! Hoppas vi kan jobba ihop snart igen <3
Photographer: Amanda Nilsson  //  Art Direction: Hannah Green Youngblood, Agnes Moström, John Bengtsson & Sara Dunker  //  MakeUp-Artist: Josephine Golan  //  Hair: Ina Palm  //  Models: Moa F - Stockholmsgruppen, Slim - Slash.ten Models, Toussaint - Nisch Management & Will - Mikas

Translation: Behind the scenes from a lookbook-shot for Beckmans College of Design.

EN PÅMINNELSE TILL MIG SJÄLV

Ibland, när det svarta molnet av onda hjärnspöken är som mörkast och när självtvivlet är som störst och du bara vill sälja av all utrustning, börja plugga psykologi eller ta ett heltidsjobb på något stökigt kafé... då är det så himla viktigt att komma ihåg varför du började med det du gör. Varför du valde just frilanslivet.

2018-04-15 LyckligKarlek osv_2562 1.jpg

Det finns de som säger "En gång frilans - alltid frilans" och jag tenderar ändå till att hålla med på vissa punkter.
Jag har testat att vara heltidsanställd. Jag har suttit vid exakt samma skrivbord vid exakta samma tider på exakt samma plats. Och det har absolut varit lärorikt, kul och en skön stabilitet av ekonomisk trygghet, men det var också där som min hjärna brändes upp och jag gick in i väggen. Jag var låst och behövde mer. (Typ som det jag skrev i det här inlägget). Jag behövde vara fri.

Och det är jag nu. Jag kan absolut känna en ständig stress över den ekonomiska och kärriärsbundna biten, alltid jagandes för att kunna betala nästa månads hyror, men jag är fri. Och det gör det här ständiga jagandet på något sätt värt det. Jag drivs framåt och tar mig på så sätt vidare, ett steg i taget, på mitt egna lilla sätt.

2018-04-15 LyckligKarlek osv_2567.jpg

Men så har vi också kanske det bästa av allt. Jag har ingen chef att rätta mig inför (förutom kunder och andra uppdragsgivare såklart). Jag har ingen dresscode på mitt jobb. Det finns inga fasta arbetstider, inga bestämda arbetsplatser. Inga bestämda kollegor att sitta bredvid.

Jag kan skräddarsy mina dagar utifrån MINA egna behov och skapar på så sätt de bästa förutsättningarna för MIG. Och DET är bland det viktigaste jag lärt mig av att vara egen företagare sen 2014. Du måste vara en bra chef för dig själv för att orka fortsätta vara chefen i flera år till.

Och jag är så himla stolt över mig själv att jag äntligen har fattat det.

Translation: A reminder to myself: why I became a freelancer.

BIZNIZ-VECKOR

Hey there! Längesen sist (igen). Men jag ska förklara varför! Den 16:e april postade jag det här inlägget på Instagram, där jag skrev att det var dags att ta hand om vår business som frilansare. Och det är typ eeeeeeexakt vad jag har gjort sen sist. Ska vi kolla?

 

IMG_0858.JPG
IMG_0679.jpg

Så det första (och kanske det största?) att berätta: jag har börjat frilansa som fotograf på Wavy. Allt är fortfarande ganska nytt och spännande och jag kan fortfarande vara helt slut efter en jobbdag där med massa intryck, men jag börjar sakta komma in i rutinerna. Vad är det jag gör där då? Jo, jag plåtar e-commerce-bilder, alltså bilder till webshop. Just nu har jag fått jobba med lägg, som är kläder mot vit bakgrund, och jag minns hur vi vek undan blicken åt denna typ av jobb när jag gick Fotoskolan men alltså det är så tillfredställande att vika och fixa till kläder en hel dag??? Jag kanske borde blivit stylist istället???? Nä men skämt o sido, jag är väldigt glad för detta som förhoppningsvis kommer fortsätta vara återkommande några dagar i månaden. En liten stabil ekonomisk känsla + att jag lär mig massa nytt om ljussättning för stillben, which is really fun såklart! :)

Vaska_GIF.gif

Och visst ser ni att ni kikar på något nytt? Precis, en ny layout, för jag har uppdaterat min hemsida! Och det tog tid. Jag har planerat min nya design i veckor haha, men inte hittat rätt template för den. Härom dagen gjorde jag ett break through och nu ser den ut som den gör. Mer indelad i projekt där bilderna får jobba tillsammans eller vara stora för sig själv. Jag tycker det blev cleant. Vad tycker ni? Kika in på första sidan vettja!

IMG_0847.jpg

Sen har jag assisterat lite igen. Senast var i december, så det var kul att hjälpa en annan fotograf igen. En grej som är väldigt fint med mitt yrke är att det öppnar så många dörrar bara för att jag har en kamera över axeln. Här t.ex. fick jag hänga bland businessmänniskor på Atlas Copcos årsstämma tillsammans med Jenny Unnegård. Gjorde samma grej förra året, så börjar kunna allt om aktier och hur en driver ett industriföretag :))

IMG_0895.jpg

Jag har även plåtat massor för Kärlek Är En Sjukdom. Två gånger t.om!!! 7 olika symptom/behandlingar!!! Yey för mig!! Och det kommer bli så himla fint. Ska se till att sätta mig med redigeringen av det här i dagarna. Längtar tills jag får visa er.

IMG_0913.jpg

Ah och på tal om projektet, så har jag dragit i typ ALLA TRÅDAR SOM FINNS PÅ EN OCH SAMMA GÅNG PGA ÖVERPEPP, vilket också resulterat i en inre stress att ALLTING OCKSÅ MÅSTE HÄNDA PÅ SAMMA GÅNG. Känner mig som seriestrippen här ovanför, fast skillnaden är att jag VILL jobba, men inte riktigt vet vart jag ska börja pga overload. För att kortfattat berätta vad som hänt:
1. Jag har fått tag på en lektör som ska läsa mitt manus och granska det brutalt (hjälp!!)
2. Jag har fått massa publicera-själv-tips av erfarna litterära agenter om hur en bör gå tillväga på bästa sätt
3. Jag har kommit i kontakt med grafiska designers som jag ska träffa nästa vecka för att prata om layoten för boken
4. Och jag har tagit en massa andra beslut ang utställningen i augusti som ska hinna produceras tills dess. Men dom är hemliga än så länge, men det blir kul och bra och mycket maxat!!

Så!!! Kolla!!! Det händer massa!!! Så nu måste jag återgå till projektet och sluta blogga!!!! Hejdå!!!

Translation: Updates from my past weeks of work. Working at a production company, as an assistant and with my project. Exciting stuff happening! Yeah, and I also got a new website. Check it out :)

ATT VÅRSTÄDA PRECIS ALLTING

Hej! Som ni kanske märkt (eller inte alls märkt, vilket också är okej), så har jag inte varit så aktiv här. Jag har haft som regel för mig själv att göra två inlägg i veckan, men sen jag kom hem från alla resor har det absolut inte varit min prio. Jag vårstädar just nu. I mitt hem, på mitt jobb, på min dator, min kalender och i mitt inre. Och det har fått mig att inse en del saker.

  Från   Jeanette  s lägenhet där vi haft hoffice, alltså home-office.

Från Jeanettes lägenhet där vi haft hoffice, alltså home-office.

1. Bloggen stjälper mer än det hjälper.
Det här skulle vara den plats som skulle boosta mitt skrivande men den har mer stulit mer än vad det gett. Jag känner att jag inte alls kommer kunna fortsätta producera 2 inlägg i veckan ifall jag någonsin ska bli klar med mitt stora projekt. Jag behöver fokusera på det skrivandet just nu, inte vad som ska produceras här. Men jag tänker inte sluta skriva här heller. Det kommer bara inte bli lika ofta längre och jag hoppas att ni ändå ska vara okej med det? <3 Tänker kvalitét före kvantitet, ni vet.

2. Kroppens cykel
Jag har haft väldiga problem med mina hormoner på sistone och har börjat se mönster i hur detta påverkar mer än bara mitt allmäntillstånd, det påverkar även mitt jobb. När jag har som värst PMS blir jag helt apatisk, hatar exakt allting jag säger, gör och skapar och vill byta karriär minst 10ggr om dagen. Andra dagar i cykeln blir jag extremt energisk och kan flytta berg om det vore så. Jag håller just nu på att kartlägga när varje stadie sker för just mig (eftersom alla menstruerandes cyklar påverkar oss olika) och kommer försöka planera mina jobbdagar efter det. Så när jag vet att min deppiga period med lågt självförtroende kommer, så ska jag försöka ge mig snälla jobbdagar, så gott det går i alla fall. Det är viktigt att vara snäll med sig själv, speciellt om du är din egen chef.

3. Tid och rum
Som egenföretagare har du ju inga bestämda regler (förutom att du måste deklarera ett visst datum, annars bestämmer du i princip allt själv) och detta gör att du själv måste lära dig vad som passar dig. Vart jobbar du bäst? Är det hemma eller på ett kontor eller i en stuga eller en grotta utan uppkoppling? Jag har nog äntligen lyckats förstå vart jag jobbar bäst med mina olika grejer och försöker nu sikta på att jobba med dem så. 
Jag har insett att jag skriver bäst när jag jobbar hemma hos någon annan eller på kafé, om jag gör det hemma eller på studion prokrastinerar jag bara. Jag redigerar film och bilder bäst när jag sitter hemma eller på min studio, för på studion har jag ritplattan och hemma är det ingen annan än min sambo som ser när jag experimenterar. Jag plåtar bäst när jag är på en location med bara mitt team, inga andra runtomkring, så att jag eller vi kan ägna oss helt fullständigt till vad vi gör utan att bli iakttagna. Jag skickar bäst och flest mail på morgonen, kring frukost eller på helgerna, när jag vet att jag förmodligen inte kommer få svar direkt, hehe (rädd för kontakt med människor much?).

Och ja, åsså lite andra saker då.
Jag är väldigt spänd för denna vår och sommar som kommer. Jag har snart blivit klar med all post-produktion från resorna, kanske landat ett nytt återkommande fotojobb och ska snart kunna fokusera på att slutföra bokprojektet. Och genom att nu ha vårstädat mitt inre och verkligen kommit till insikt med hur jag fungerar på vissa plan, så tror jag det kommer gå mycket lättare framöver och nu kommer dessutom våren på riktigt.

Och alla vet att allting löser sig när våren kommer.

Translation: I've realised some important stuff about myself recently. Some stuff about my blog, some stuff about my body and how time and place is important for my workflow. But it feels really good. Spring is here. <3