ATT HITTA SIN BALANS

 Processed with VSCO with m1 preset

Mina stjärnor! Tack för all omtanke ni gett mig senaste tiden ♥ ang mitt förra inlägg.
Jag tar till mig vartenda ord och tips. Det vill jag verkligen ni ska veta.

Det var inte meningen att göra er oroliga. Jag har mitt välmående under kontroll och har inte gått in i väggen igen... än. Det har varit nära den senaste tiden och därför har jag sedan någon vecka tillbaka gjort förändringar i min vardag för att hålla stressen i schack.

Steg ett var att berätta för mina närmsta (dvs er!) hur det låg till, så att jag kunde släppa den stressen/ångesten om att vara en dålig vän/partner/syster/dotter/kollega som har lite lägre energi än vanligt just nu. De andra stegen har varit att plocka bort min mail från mobilen, stänga av ljud och notiser på kvällarna samt minimera min multitasking. Äter jag mat så ska jag bara äta mat, inte scrolla mobilen + skriva blogginlägg + maila + skicka massa memes i chatten + redigera bilder + se en spännande serie + leka med min katt. Om någon skickar ett sms, så pausar jag allt annat och koncentrerar mig på att skriva. Allt för att inte hjärnan ska överbelastas av intryck.

Jag försöker verkligen lyssna på kroppen nu (för det, om något, är något jag lärt mig att göra sen sist). Vad den behöver och vad den tål. Det är klart att jag försöker pusha den, liiite liiite extra ibland, för jag vill ju så himla mycket. Men det är också så himla viktigt att bara ge upp ibland och erkänna sig besegrad. Alla har vi olika begränsningar, det är så viktigt att komma ihåg. Det går inte att vara duktig flicka hela tiden. Vi kan alla göra mycket, men alla kan inte göra inte allt. Och det måste få vara okej det också.

Translation: Talking about the stress and how I'm handling it. For example I've turned off my cell phone in the evenings and stopped multi-tasking. I can't do everyhing right now, and that has to be okay too.

TRE NYA JOBB

SARAH KOOPAL_5208_WEBB.jpg

SARAH KOOPAL - BOMBER #1
Plåtade kläddesignern Sarah Koopals första kollektion av bomberjackor tillsammans med dessa stjärnor. Tycker gruppbilden lika gärna kunde varit omslag för Skins eller kanske nya SKAM, haha. Jackorna och resten av bilderna kan ni hitta här!

BUDSTANKZ_5_WEBB.jpg
BUDSTANKZ_3_WEBB.jpg

PRESSPHOTOS - BUD STANKZ
Plåtade dessa pressbilder i somras på rapparen Bud Stankz , som nu släppte ny singel förra veckan! Första bilden användes som singelomslag (med lite adderade flames) och finns att titta + lyssna på Spotify här!

Lovalot_Webb.jpg

LOVALOT KOLLEKTION
Finaste klädmärket Lovalot behövde bilder för sin nya kollektion! Absolut sa jag, så nu ligger alla kläder + bilder uppe här, på deras webshop! Tack till Julia & Geovanni som ställde upp som modeller och till Sandra Magnusson för hår/makeup! Vilka drömteam jag får jobba med alltså! <3

Translation: My latest work are now published. Lookbook for Sarah Koopal, pressphotos for Bud Stankz and webshop-pics for Lovalot.

NÄR JAG FICK BESKEDET

 Processed with VSCO with b5 preset

Det är en helt vanlig onsdageftermiddag. Jag sitter i studion och retuscherar bilder på jackor. Annica, min studiokollega, suckar för hundrasjuttionde gången över ett bildmanus och jag sveper det sista i min kaffekopp. Min spotifylista avbryts av det sedvanliga mailplinget och en förhandsgranskning av mailet dyker upp som notis i högra hörnet på min skärm. 
Trots att det bara visas i några sekunder hinner jag se avsändaren som får det att knyta sig i magen på mig. Jag har föreställt mig detta ögonblick på cirka 300 olika sätt de senaste veckorna. Ändå var jag inte alls redo när stunden väl kom. Så jag klickar SNABBT och HÅRT när jag öppnar mailet med stora ögon och läser sedan allting helt utan att andas. Det står:


"Hej, Amanda!

Tack för ditt manus och ditt intresse för Bokförlaget XxxxxxxX. Du har gjort ett gediget arbete med en spännande utgångspunkt och bilder som sticker ut, men våra förläggare har nu satt sig in i materialet och tyvärr tror de inte att vi är rätt förlag för dig. Vi kan helt enkelt inte göra detta material rättvisa rent försäljningsmässigt. Därför måste vi tyvärr be att få tacka nej. Men vi tycker att du har talang och om du påbörjar andra projekt i framtiden får du gärna höra av dig på nytt till oss!

Stort tack för att vi fick titta på ditt material och lycka till med projektet!"


Mina ögon tåras. Av glädje alltså. Jag läser upp mailet högt för Annica och kan inte låta bli att le under hela tiden.
Det här är ett av de bästa tänkbara nej en kan få. Det här är inte ett standard refuseringsbrev. Det här betyder att de tagit sig tid att titta igenom mitt material och skriva denna respons till mig. Att de verkligen tycker att jag har TALANG och ett SPÄNNANDE projekt på gång och att jag gjort ett GEDIGET arbete hittills, som de tycker FÖRTJÄNAR en bättre paketering och målgrupp än vad de kan ge. Jag är mållös... och så himla peppad.

Jag är beredd på att jag kanske inte kommer få samma respons från alla. Jag är beredd på att de jobbiga och korta "hej men nej":en kommer också. Och jag kanske tolkar det här svaret lite för positivt och snällare än vad det egentligen är... Men att få detta svar från ett förlag jag gillar, och som jag vet tar emot många fina fotografiska projekt året om, är så himla stort för mig. Att få detta som första respons, när jag varit så nervös och rädd att jag velat kräkas, är en sådan lättnad. Ett slags bevis på att jag inte är helt galen och verkar vara något bra på spåren. Jag är så himla stolt över mig själv att klickade på send där i början av september. Att jag faktiskt vågade.

Mina vänner, det här är bara början. Nu lägger vi i en högre växel.

Translation: I got an email from the book publisher. They said no, but that they think I have a talent and an interesting project going on. I'm really happy and proud of myself. This is the best no I could get.

MIN BRANDVÄGG

Jag tycker det här är så himla svårt att skriva om. Jag har redigerat dokumentet minst tusen gånger om. Hur personlig kan en vara utan att vara för privat? Finns det någon skillnad? Jag vet faktiskt inte.

Allt jag vet är att jag är väldigt utmattad just nu. Och det resulterade i detta:

That's the spirit, 2017

That's the spirit, 2017

Det BRINNER / BRANN / HAR BRUNNIT inom mig
Kortslutning efter kortslutning, men jag blockerar varenda pop-up ruta
”Påminn mig senare”
”Starta om mig imorgon”
”Unsubscribe” to this jobbiga påminnelse om att jag snart är där igen.
Mot den tegel, pansar, järn och utmattade jävla väggen
Jag blivit så bekant med.

Det är bara IDIOTER som gör såhär mot sig själva
Men jag har varit duktig flicka hela mitt liv
Kan jag inte bara få vara helt jävla idiotisk?
För en gångs skull?

Snälla, Avaktivera min brandvägg.
Bara en liten stund till.
Jag har så mycket jag fortfarande vill göra.

Ja, balance is key, jag vet allt det där
Men balance är också en kamp
Mellan den glödande viljan
och min egen
brinnande
kropp.


SVT Play har släppt årets viktigaste serie "We Can't Do It" om utmattning bland unga tjejer. De säger att kan ta 10 år innan du är helt symptomfri och det smärtar mig så ENORMT för jag vet, att även om jag är frisk på pappret, så har saker brunnit inom mig. Funktioner som aldrig kommer tillbaka.

Jag kommer aldrig kunna jobba på samma sätt förut. Det har jag märkt av extra mycket under min stressiga september. Min tröskel är lägre och utmattningen närmare. Den varning som dök upp då och då förut, dyker nu upp hela tiden. Och då kan man inte ignorera det längre. Då måste man ibland slå igång viloläget.

Fast man inte vill.

Translation: A poem and a text about my old fatigue depression that's still haunting me.

SVAREN DEL 2: KATTER OCH HEMLÄNGTAN

Fortsätter och lajvar stor bloggare med fler svar från frågestunden! Jag delade upp era frågor i två delar: jobb och privat. Här har ni del 1, som handlade om jobb. Och här kommer de andra och era sista frågor. Tack till alla som skrev <3

Essi har en egen Instagram som ni hittar här: instagram.com/estrella.the.star/

Essi har en egen Instagram som ni hittar här: instagram.com/estrella.the.star/

Hur känns det att vara matte till världens finaste katt :)
- Fantastiskt! Underbart! Otroligt! Självklart!
Essi kom till mig när jag var utbränd och på botten. Nu kan jag verkligen inte komma ihåg mitt liv innan henne. Hon är den vackraste, gulligaste, knasigaste och mest pratglada katt jag någonsin stött på. Hon följer mig vart jag än går (i vår lilla lägenhet), säger godnatt och godmorgon som på en klocka och har sånna egna fantasifulla lekar för sig själv. Hon älskar skinka (och alla annan mat vi människor äter) och hon vill ständigt krypa in i min garderob på upptäcksfärd. Hon brukar ligga på min bröstkorg när jag mår dåligt för att sedan lägga tassen på min kind som för att säga "Jag är här. Oroa dig inte."
Åh, Essi. Min egna lilla silverstjärna <3

Vad äter du till middag?
- Haha denna fråga <3 Hm, det är väldigt varierande. Jag försöker laga mycket vegetariska alternativ hemma, så oftast blir det en blandning av "allt som är gott" i någon slags sallad, med olika såser eller röror. Men nu har mamma tagit ner en hel drös med älgkött från Norrland som ligger i vår frys, så nu blir det väl norrländska rätter resten av vintern, haha.

 Processed with VSCO with a8 preset

Bor du ensam?
- Nej, jag bor med min katt sedan 1,5 år tillbaka och med min kille sedan i våras. Vi springer runt på 29kvm, men det funkar väldigt bra. Den enda som går och river med klorna är Essi ;) Okej... sorry, bad joke... jag hittar ut själv....

Trivs du i Stockholm?
- Både ja och nej. Det är en väldigt komplicerad fråga.
När jag är hemma i Norrland längtar jag till Stockholm och när jag är i Stockholm längtar jag till Norrland. Jag trivs bättre i Sthlm nu än vad jag gjorde för några år sedan, för nu har jag skapat mig ett liv här nere. Jag har ett kontaktnät, en plats att vara och min egna lilla Sthlms familj. Samtidigt saknar jag mina närmaste, min uppväxt och klimatet i Umeå. Jag tänker ofta på hur det skulle vara att flytta hem och hur jag skulle må då.

Det kanske händer nån gång. Eller så händer det aldrig. Men just nu mår jag bra i huvudstaden. Kanske är det bara någon form av Stockholmssyndrom, där jag blivit kär i min kidnappare, men samtidigt så är det bara 1h med flyg till mitt hemhem. Så det går ju att få båda delarna, om en vill och behöver det.

(Ps. Finns så bra serie just nu om just Stockholmssyndromet på SVT EDIT, kolla här!)

 Processed with VSCO with a9 preset
 Processed with VSCO with f1 preset

När kommer du till Umeå igen? :) Och, om du var ett sagodjur vad skulle du vara då?
- Som det ser ut nu kommer jag inte komma hem till Umeå förrän kring jul. Det är min längsta tid ifrån mitt barndomshem hittills, ett helt halvår liksom?! Men sen kommer jag förmodligen komma upp igen kring februari för en skrivvecka, men det är fortfarande långt dit.

Och om jag vore ett sagodjur skulle jag nog vara vittra.
För att vittra ser ut, lever och klär sig som människor men tycks bo i en parallell verklighet. Det är inte alla som märker av dem, men ibland kan man känna dem susa förbi dig. De skapar sina egna vägar, vitterstråk, och ser till att det blir trubbel för den som ställer sig i deras väg.
Lite som jag alltså :)

Translation: Part 2 with my answers from my Q&A. Talking about my beloved cat, how I feel about Stockholm and what it is I'm eating at dinner time.

500 ORD OM DAGEN

"I konversation med mig själv" - 2014

"I konversation med mig själv" - 2014

Idag är det första måndagen i oktober och därmed också startskottet för 500 ord om dagen-utmaningen som jag och några andra skrivande vänner drar igång. Jag såg denna utmaning i FB-gruppen Skrivgäris förra månaden och kände att oktober blir en perfekt månad för detta.

Vill du haka på? Reglerna är enkla. Det gäller att skriva minst 500 ord om dagen (med dispens på helgerna). Det kan va ett blogginlägg, en dikt, en novell, en uppsats eller som i mitt fall... 500 ord till min bok. Detta för att hålla igång skrivandet, göra det mindre jobbigt och istället lättare att komma igång med. Det är egentligen precis som vilken form av träning som helst. Övning ger färdighet som klyschan säger.

Så, det är 22 vardagar av denna oktober. Det innebär att jag ska skriva minst 11 000 ord. Det är ungefär 11 st A4-sidor i slutändan. Okej? Är ni redo? Let's go!

Translation: I'm going to write 500 words a day for one month! Wish me good luck!

SVAREN DEL 1: JOBB OCH AMBITION

Det är alltid spännande när en ska testa något nytt. Typ som när en ska prova att lajva ~stor influencer person med många följare~ och arrangera frågestund som en tror kommer få massiv respons... haha ja, vem tror jag att jag är egentligen :') Tack till er som skrev i alla fall! Det var några stycken och det räcker väldigt bra ändå, så här kommer era frågor och mina svar. Jag har delat upp era frågor i två delar: jobbrelaterat och det privata. Här kommer del 1:

 Processed with VSCO with a8 preset

Dina bästa tips till någon som ska söka fotoskola?
- Testa. Våga. Vinn.
Oj vad klyshigt men ändå så sant. Alltså det spelar ingen roll om du har världens portfolio eller världens utrustning i bagaget. Du skulle kunna fota med din mobilkamera och ändå komma in. Det är ditt öga för att berätta genom det visuella som spelar roll. Lek med arbetsproverna, försök tänka outside the box men ändå hålla dig till det bildspråk du gillar. Och får du ett nej, så försök igen nästa år. Du har tid på dig.

Roligast VS tråkigaste med ditt yrke?
- Okej, först benar vi ut vilket yrke jag har. Fotograf, assistent, skribent och kreatör. Alla på frilans.

Det absolut roligaste är att ingen dag är den andra lik, att jag får bestämma över mina egna tider och vilka jobb jag tar mig an. Ena dagen torkar jag papegojbajs från modellers axlar, andra dagen skriver jag på bokmanus i ett garage, tredje dagen plåtar jag high-fashion på någon flådig location och den fjärde dagen sitter jag framför skärmen och tuschar bilder tills ögonen blöder. Jag älskar den friheten och de spännande samarbeten, intressanta platser och personer jag får möta, bara för att jag har en kamera i handen. En riktig blessing alltså och något jag hoppas på att få hålla på med så länge jag tycker det är kul!

Det tråkigaste är den ekonomiska stressen. Den känner nästan alla frilansande kreatörer igen. Att inte veta om en kommer kunna betala hyrorna nästa månad, att ständigt söka nya jobb, nya kunder, nya samarbeten för att utvecklas, klättra och etablera sig. För att inte tala om pressen en sätter på sig själv om att hela tiden bli liite liite bättre, jobba liite liite hårdare och så vidare.

Jag må vara min egen chef, men ibland är jag fan en jävligt hård chef mot mig själv. Jag ska försöka bli bättre på att va snällare mot mig själv. Försöka bli bättre på även det...

Behind the scenes från plåtning på spelföretaget King's huvudkontor. #shortphotographerproblems

Behind the scenes från plåtning på spelföretaget King's huvudkontor. #shortphotographerproblems

Behind the scenes från en skrivkväll i en solstol, i ett garage med ett glas processco i handen. Glammigt värre :')

Behind the scenes från en skrivkväll i en solstol, i ett garage med ett glas processco i handen. Glammigt värre :')

Vad är svårast med att skapa en bok ?
- Att jag aldrig gjort det förut. Aldrig på det här sättet. Aldrig såhär på allvar.
Det innebär att jag tvivlar E X T R E M T mycket på mig själv och mina färdigheter. Och det sätter mig ofta i en så himla svår skrivkramp att jag knappt vet vart jag ska börja. Jag har så mycket vilja, så mycket drömmar men också så mycket prestationsångest. Det är det svåraste. Att jag vill att det här ska bli så himla himla bra.

Jag hoppas att de bokförlag jag kontaktar ser potentialen i materialet jag skapat. För jag tror att det med rätt uppbackning och med rätt samarbeten, skulle få mig att bli tryggare i hela processen. Av att känna att någon som VET hur det här funkar, faktiskt tror på mig och kan hjälpa mig leda projektet på rätt väg.

Du känns så himla driven, var får du det ifrån?
- Wow, det är en så himla svår fråga. (Det tog en hel filosofisk lunch med mina studiokollegor att klura ut). 
Men jag tror jag drivs av min nyfikenhet och vilja av att testa nya vägar av skapande. Jag har alltid haft en slags dragningskraft till det outforskade, mystiska eller magiska. Dvs sådant som du ofta kan hitta inom de kreativa områdena. Sen tror jag att min trygga och fina uppväxt gett mig självförtroendet att också våga testa allt detta. Jag har liksom lärt mig ett om en kämpar tillräckligt länge så lossnar det oftast till slut. Och om inte det funkar alls, ja... då kan du alltid lägga av och testa en annan väg.

Sen tror jag också att "man blir som man umgås". Jag kommer från en entreprenörsfamilj med företagande i blodet och jag har många frilansande, drivna och duktiga vänner omkring mig som ständigt inspirerar mig att fortsätta. Åsså peppen jag får från alla er också. Utan ert stöd vore jag ingenting. Jag menar det. Verkligen.

Behind the scenes från plåtningen med The Endorphines.

Behind the scenes från plåtningen med The Endorphines.

Behind the scenes från plåtningen PRLE SS18.

Behind the scenes från plåtningen PRLE SS18.

Har du något du vill göra/utveckla i framtiden när det kommer till ditt fotande som du kan dela med dig av?
- Jag vill bli bättre på stilleben! Gärna minimalistiska stilleben! Och så vill jag börja sälja printar! På riktigt! Där pågår mycket tankeverksamhet just nu. Jag tror det är därför många av mina Instagram-bilder under #combocorner och #kärlekärensjukdom är just i den minimalistiska stillebenen-stilen. Jag leker, testar och exprimenterar. Sen får vi se vad som händer med det.

Translation: Part 1 with my answers from my Q&A. Talking about how it's like writing a book, what it's like working as a creative and what it is that brings me forward.