ATT VÅRSTÄDA PRECIS ALLTING

Hej! Som ni kanske märkt (eller inte alls märkt, vilket också är okej), så har jag inte varit så aktiv här. Jag har haft som regel för mig själv att göra två inlägg i veckan, men sen jag kom hem från alla resor har det absolut inte varit min prio. Jag vårstädar just nu. I mitt hem, på mitt jobb, på min dator, min kalender och i mitt inre. Och det har fått mig att inse en del saker.

  Från   Jeanette  s lägenhet där vi haft hoffice, alltså home-office.

Från Jeanettes lägenhet där vi haft hoffice, alltså home-office.

1. Bloggen stjälper mer än det hjälper.
Det här skulle vara den plats som skulle boosta mitt skrivande men den har mer stulit mer än vad det gett. Jag känner att jag inte alls kommer kunna fortsätta producera 2 inlägg i veckan ifall jag någonsin ska bli klar med mitt stora projekt. Jag behöver fokusera på det skrivandet just nu, inte vad som ska produceras här. Men jag tänker inte sluta skriva här heller. Det kommer bara inte bli lika ofta längre och jag hoppas att ni ändå ska vara okej med det? <3 Tänker kvalitét före kvantitet, ni vet.

2. Kroppens cykel
Jag har haft väldiga problem med mina hormoner på sistone och har börjat se mönster i hur detta påverkar mer än bara mitt allmäntillstånd, det påverkar även mitt jobb. När jag har som värst PMS blir jag helt apatisk, hatar exakt allting jag säger, gör och skapar och vill byta karriär minst 10ggr om dagen. Andra dagar i cykeln blir jag extremt energisk och kan flytta berg om det vore så. Jag håller just nu på att kartlägga när varje stadie sker för just mig (eftersom alla menstruerandes cyklar påverkar oss olika) och kommer försöka planera mina jobbdagar efter det. Så när jag vet att min deppiga period med lågt självförtroende kommer, så ska jag försöka ge mig snälla jobbdagar, så gott det går i alla fall. Det är viktigt att vara snäll med sig själv, speciellt om du är din egen chef.

3. Tid och rum
Som egenföretagare har du ju inga bestämda regler (förutom att du måste deklarera ett visst datum, annars bestämmer du i princip allt själv) och detta gör att du själv måste lära dig vad som passar dig. Vart jobbar du bäst? Är det hemma eller på ett kontor eller i en stuga eller en grotta utan uppkoppling? Jag har nog äntligen lyckats förstå vart jag jobbar bäst med mina olika grejer och försöker nu sikta på att jobba med dem så. 
Jag har insett att jag skriver bäst när jag jobbar hemma hos någon annan eller på kafé, om jag gör det hemma eller på studion prokrastinerar jag bara. Jag redigerar film och bilder bäst när jag sitter hemma eller på min studio, för på studion har jag ritplattan och hemma är det ingen annan än min sambo som ser när jag experimenterar. Jag plåtar bäst när jag är på en location med bara mitt team, inga andra runtomkring, så att jag eller vi kan ägna oss helt fullständigt till vad vi gör utan att bli iakttagna. Jag skickar bäst och flest mail på morgonen, kring frukost eller på helgerna, när jag vet att jag förmodligen inte kommer få svar direkt, hehe (rädd för kontakt med människor much?).

Och ja, åsså lite andra saker då.
Jag är väldigt spänd för denna vår och sommar som kommer. Jag har snart blivit klar med all post-produktion från resorna, kanske landat ett nytt återkommande fotojobb och ska snart kunna fokusera på att slutföra bokprojektet. Och genom att nu ha vårstädat mitt inre och verkligen kommit till insikt med hur jag fungerar på vissa plan, så tror jag det kommer gå mycket lättare framöver och nu kommer dessutom våren på riktigt.

Och alla vet att allting löser sig när våren kommer.

Translation: I've realised some important stuff about myself recently. Some stuff about my blog, some stuff about my body and how time and place is important for my workflow. But it feels really good. Spring is here. <3

TJUGOFEM

Goddag familjen, hälsar er nyblivna tjugofemåring!
Förra veckan blev min hjärna färdigutvecklad och jag tog mig över milstolpen halvvägs till femtio. Min födelsedag spenderades på Kanarieöarna tillsammans med min kärlek och min familj. Vi firade min starka moster som fyllde stora 40, min kloka morfar som fyllde stora 70 och så knäppa jag då, med stora 25.

 Processed with VSCO with a1 preset

Jag snodde ihop en midsommarkrans av en bukett, cause it was my birthday and I did whatever I wanted och blev firad med bubbel på sängen, massage med spa-dag och tapasmiddag på kvällen. Jag blev så otroligt otroligt tacksam och glad! Vanligtvis hade jag även ställt till med världens fest för mig och mina vänner när jag fyller år, men det här räckte liksom. I år behövde jag bara min familj <3

 Processed with VSCO with a7 preset
 Processed with VSCO with a7 preset

Men att fylla ett år äldre innebär också en hel del reflektion. Vem är jag nu, vem var jag då och vad trivs jag egentligen bäst med? Vid sådana lägen gillar jag att gå tillbaka i mina dagböcker och läsa hur jag mådde för exakt ett år sedan. Ska vi kolla några år bakåt?

  • Under mars 2017 hade jag årets bästa månad och blev utgiven i antologi, var nykär och hade kreativ boost utan dess like.
  • Under mars 2016 var månaden jag blev heltidssjukskriven för utbrändhet, kämpade med hjärnspöken och orkade inte ens resa mig upp ur sängen.
  • Under mars 2015 hade jag just avslutat min praktik hos Andreas Lundberg, hoppet om en ljus framtid bubblade inom mig och jag jobbade fullt ut med min examen på Fotoskolan STHLM.
  • Under mars 2014 hittade jag mitt bildliga uttryck på Fotoskolan, plåtade och skrev om konserter för Rockfoto/Gaffa och hade ba så jävla kul med mina klasskompisar.
  • Under mars 2013 fyllde jag systembolaget-ålder och anordnande en hel konsertfest för mitt Umeå, kämpade med min vanliga stukade fotled, hade otrolig ångest inför framtiden och jobbade med arbetsprover till Fotoskolan.

Det är när jag läser sånt här som jag förstår att det alltid kommer att gå upp och ner. Ångesten kommer alltid komma tillbaka men likaså min kämparglöd, glädje och kreativitet. Det är en process och vi behöver allt det där för att växa. Nu ska jag sluta babbla innan jag blir för flummigt filosofisk, men det jag ville säga är att jag inte alls har någon ålderskris. Fan jag är ju bara 25?? Det är ju först NU som jag är färdigutvecklad. Det är ju först nu som allting faktiskt börjar, på riktigt.

Och det känns ju ba förjäkla spännande.

 

Translation: It was my birthday last week! Now I'm 25 and it actually feels pretty good!

VÅRA DAGAR I JOHANNESBURG

Efter två veckor i Kapstaden och på IPAF 2018 så tog vi våra väskor och åkte vidare mot Johannesburg, där vår resa i Sydafrika skulle avslutas.

IMG_9462.JPG

Vi bodde i det hippa området Maboneng på det ännu mer hippa konstlägenhetskomplexet 12 Decades i sammanslutning med det hippaste hostlet Curiocity Backpackers. Julia har bekanta som jobbat med hostlet förut och hade i förväg mailat och frågat om vi kunde få bo där gratis i utbyte mot lite konst. Och de sa ja!! Så det här blev vår utsikt att vakna upp och somna till för våra dagar i Joburg.

IMG_8027 (kopia).jpg

Utsikten från vår takterass där vi hängde på en annan sydafrikansk braai och träffade den supercoola och trevliga illustratör/konstnären Karabo Poppy som berättade hur hennes första jobb någonsin var en illustration för Apple. :') Nu målar hon hela basketplaner och har kunder som Google, Adobe, Puma och Nike. Sån inspirerande människa att möta!

Skärmavbild 2018-03-07 kl. 14.25.16.png

Genom Curiocity och The Maboneng Project fick Julia en vägg tilldelad just utanför hostlet. Denna gång med bakgrundsfärgen grön, vilket är väldigt ovanligt för henne men som vanligt löste hon det galant :)

IMG_1477 (kopia).jpg

Medan Julia målade en vägg på gatan satt jag inne på Curiocity eller uppe på deras balkong och jobbade. Det var mulet under hela vår vistelse i Johannesburg men det gjorde inte så mycket eftersom vi hade jobb att göra. Men att ändå kunna sitta ute i kortärmat <3 <3 <3 Looooove workcation alltså.

IMG_1771 (kopia).jpg

När vi inte jobbade så gjorde vi stan. Vandrade omkring i små mysiga designbutiker, gick på hipstriga marknader eller besökte det starka men o så viktiga museumet om Apartheid.

IMG_5044 (kopia).jpg

Vi åt också såååå himla god mat. Under hela vår vistelse i Sydafrika. Alltifrån local food till etiopiskt till andra hybridmaträtter. På bilden till vänster åt Julia någon superveganrätt där t.om skålen var ett ätbart salladshuvud. 
En kväll blev vi dock båda matförgiftade och turades om att springa till toaletten, men som tur var repade vi oss under natten och var okej nästa dag. Vi kom i alla fall varandra mycket närmare denna resa om man säger så haha :')

IMG_9471 (kopia).jpg

Vår betalning för våra nätter på sjunde våning blev att måla om denna vägg, vilket inte gjorts sen typ 2013. Curiocity har en hel ny grafisk identitet på g, så Julia fick den stora äran att göra om den! Och jag fick den stora äran att vara med och måla den nya loggan! Så läskigt men så kul!!

 Processed with VSCO with a8 preset
 Processed with VSCO with a8 preset

Vi målade en fredagkväll medan folk satt och drack öl i baren och någon DJ blästade hiphop ur högtalarna. Vi blev bjudna på chilidrinkar och det var sååå nice stämning. Dock var det många snubbar kom fram för att prata som om de aldrig sett något coolare i sitt liv än två tjejer som målar en vägg, haha, men ja... vi är ju ganska vana vid mansplainers efter att ha levt 25 år i denna patriarkala värld. :)))

 Processed with VSCO with a8 preset

Och såhär blev slutresultatet och alla var nöjda! Så peppig och poppande ny del av hostlet!
Efter en avskedskväll med fler hejdåkramar och kärleksförklaringar så var det dags att slänga på sig långbyxorna igen och åka hem. Men det kändes ändå okej. För vi vet att vi kommer komma tillbaka till vårt andra hem Sydafrika, snart igen. <3

Translation: Our days in Johannesburg.

VÅR RESA TILL IPAF CAPE TOWN 2018

  Första dagen av IPAF 2018 och alla är samlade i högkvarteret Blackpool.

Första dagen av IPAF 2018 och alla är samlade i högkvarteret Blackpool.

Lördagen den 10 februari 2018 gick startskottet för International Public Art Festival, Cape Town, även kallat IPAF. En gatukonstfestival som höll till i området Salt River, i utkanten av Kapstaden, och som varade i 10 dagar med över 20 konstnärer från hela världen. Min talangfulla vän Julia Rio var en av dem och jag var hennes personliga fotograf.

IPAF_JuliaRio_12.jpg

Julia blev tilldelad en vägg på Pope Street, vilket var en av Salt Rivers mer trafikerade gator. Vi jobbade mitt emot en populär slaktare (vilket var lite komiskt eftersom vi är vegan/vegetarianer) där hela blodiga grisar bars in och ut ur butiken varje dag. I huset bodde en barnfamilj som tog såååå väl hand om oss och lät oss låna toaletten, bjöd på hemmagjorda donuts eller bara höll oss sällskap.

JuliaRio_IPAF.jpg

Det första som hände när vi anlände till väggen var att Julia råkade spilla ut en av färgburkarna över sig själv, haha. Hon såg verkligen ut like a true artist och fick höra många gliringar från förbipasserande om att "it's the wall you should paint, not yourself höhöhöhö". På bilden till höger ser ni några av kidsen som ständigt umgicks med oss, ställde tusen frågor och sa att de ville bli som oss när de blev stora <3

IPAF_JuliaRio_10.jpg

Och här var två andra älsklingar, Kashiefa och Natheemah. Två 10 år gamla cykelgalna kusiner, som sjöng ramsor om hur mycket de älskade Julia och höll brandtal till mig om att "Du kan bli precis vad du vill, Amanda. Vill du vara fotograf - var det. Vill du vara konstnär - va det också! Du kan bli vem du vill! Vi tror på dig!" 
Ja, mitt hjärta brast av kärlek <3

IPAF_JuliaRio_6.jpg

På pappret ser ni Julias skiss för byggnaden. Julia jobbar som ni ser med geometriska mönster och mycket färg. Här valde hon att tolka havets rörelse genom det, vilket passade bra då årets tema var "Nature doesn't need us. We need nature." med den rådande vattenkrisen i staden.

  Konstnärerna CareOneLove och Page33, båda från Sydafrika.

Konstnärerna CareOneLove och Page33, båda från Sydafrika.

Kapstaden riskerar just nu att bli en av de första storstäderna i världen att bli HELT utan vatten pga tre år av torka och global uppvärmning. Day 0, den dag då alla vattentillgångar i staden stryps, har flyttats fram och tillbaka. När vi var där sas den komma i mitten på april, men sen vi kommit hem har datumet flyttas fram till den 9 juli (vilket är sååå glädjande att höra!!). Temat på många av konstnärernas väggar var därför vatten i olika former och det var så inspirerande att prata med alla om hur vi tillsammans kan förändra världen genom konsten.

JuliaRio_IPAF3.jpg

"Slow the flow, save the H2O" <3

IPAF_JuliaRio_15.jpg

Så vad gjorde jag om dagarna med Julia målade då? Jag filmade och fotade för det mesta, såklart, det var ju det jag var där för. Men jag hoppade även hage med barnen, svarade på frågor till förbipasserade, hämtade kaffe/vatten/mat och hjälpte Julia måla enstaka partier eller flytta den rangliga byggställningen. 

JuliaRio_IPAF5.jpg

Workcation när det är som bäst. Hänga i solen, snacka med konstnärer och måla på väggar med barn. Här är en friendly reminder om att spara på vattnet från Natheemah, Kashiefa och mig.

IPAF_JuliaRio_24.jpg

Vi hade så tur med vår vägg att vi hamnade på en så bra gata med fina människor som tog hand om oss. Vi hade grannar som kom förbi med glass, som varnade oss för skumma personer och som hjälpte oss flytta bilar eller byggställningar när det behövdes. Andra konstnärer hade dock inte lika tur och kunde få vänta flera dagar med att ens få godkänt att börja måla, då deras husägare började bråka om motiv, färg eller annat. Men ni ser ju bara vilken gullisfamilj vi hade att göra med <3<3<3 En av våra trognaste följare var Anya, 3 år, där i mitten.

IPAF_JuliaRio_27.jpg

På tal om bra personer så hängde vi extremt mycket med Keith, en av de andra konstnärerna. Keith tog hand om oss väl och visade oss de hipstrigaste barerna i Kapstaden, fixade Uber till oss om det behövdes, skämtade en hel del om konst/kultur och bara var allmänt fantastisk. Ni vet när man träffar en person och bara vet att det här inte är den enda gången vi ses, fastän vi bor på andra sidan jorden? Sån var Keith.

IPAF_JuliaRio_1.jpg

Julias vägg tog 5 dagar att måla och hon var en av de första på festivalen att bli helt färdig. Namnet på verket blev "You, Me & The Sea". Här kan ni se den korta filmen jag klippte ihop om hennes process.

JuliaRio_IPAF4.jpg

Andra saker vi gjorde i Kapstaden: gick på finmingel hos den franska ambassadören och kändes oss malplacerade (men hela festivalens team var inbjudna så vi var i alla fall inte ensamma och vissa av de andra konstnärerna kom dit barfota så, hehe... det var varierande kvalité på "finklädsel"), åkte till stränder och brände vår vinterbleka hud, besökte konstnärsstudios och pratade om internationella utbyten och gick på olika hemmafester, pubar och restauranger. Hela festivalen avslutades med en stor braai, vilket är en sydafrikansk variant av grillfest. Det var en sååååån sommarfeeling att äta grillat, dansa till en halvkass DJ, se barn och hundar springa runt och leka samtidigt som någon stod och målade på väggen bredvid. Att säga hejdå till alla i teamet tog kanske en timme, för det var många kramar och många "Tack, hoppas vi ses igen!". Vi hade hunnit bli ett ganska tight gäng ändå på bara 10 dagar, så det var en del känslor som blommade upp. Det kändes ungefär som att vi varit på läger och nu skulle skiljas från våra nya bästa vänner.

JuliaRio_IPAF6.jpg

Vår sista dag i Kapstaden blev en riktig turistdag då vi åkte på en privat sightseeing med en av festivalens guider. Nadia, en fantastiskt varm, pedagogisk och gullig powerkvinna. Hon tog med oss till Cape Point, den sydligaste delen på hela Afrikas kontinent och visade oss pingvinger, townships, surfbyar och mer av Sydafrikas fantastiska natur. Ett så himla fint avslut på våra två veckor i Kapstaden.

Sen åkte vi till Johannesburg, men det tar vi en annan gång.

Translation: Our days in Cape Town and IPAF 2018. The best trip ever.

VÄLKOMNA TILL STUDIO BIMBO

Den 1:a augusti 2017 flyttade jag, Gun och Annica in i vår alldeles egna studio. Minns ni?
I flera veckor höll vi på och byggde våra egna skrivbord, hyrde bilar och hämtade möbler och körde över hela Stockholm för att få till det precis som vi ville ha det. Vår egna lilla fristad med bara kreativa brudar som hyresgäster.

 Processed with VSCO with n1 preset

Nu har vi bott här i snart i 7 (!!) månader och jag har ännu inte visat er hur det ser ut. Vi har fortfarande inte fått upp allting på väggarna och vi har fortfarande inte ens haft en inflyttningsfest?!! Det är ju skandal... men sånt händer när jobben kommer före. Hursom, låt oss återgälda i alla fall en av punkterna på en gång. Här kan ni få se hur vi sitter:

 Processed with VSCO with n1 preset

Min favoritdel av studion. Fönstret. Och soffan.
Fönstret ger oss otroliga D-vitaminkickar och vårkänslor. Soffan är vår mötesplats, vår AW-bar och vår "nu-behöver-jag-bara-krypa-ihop-till-en-ångestboll"-famn.

 Processed with VSCO with n1 preset

Här sitter Jessica, Beata, Annica och Gun. Alla är grymma inom sina områden: makeup, fotografi, animation och illustration. Skrivborden har vi byggt ihop själva och lådorna införskaffade Jessica för att gömma all sin make-up men även för att matcha vår träiga-beiga-feeling på studion.

 Processed with VSCO with n1 preset

Och där i hörnet sitter jag. Haha, vad ensamt och tomt det ser ut. Men det är ingen fara. Jag trivs i mitt hörn. Jag sitter just bredvid skrivaren och fotoväggen, vilket innebär att jag kan rulla fritt och inte behöver vara rädd för att någon står och glor på mitt jobb bakom ryggen (vilket är något jag ej uppskattar).

Sådär. Då har ni fått er en liten inblick i vårt lilla studiokollektiv. En av tre punkter avcheckade så det där med tavlor på väggen och en inflyttningsfest får vi fixa senare i vår helt enkelt. ;)

Translation: I haven't showed you our studio! Here it is!! Welcome to Studio Bimbo!

ATT LANDA I ALLT

IPAF_JuliaRio_19.jpg

Vi kom hem till Sverige igen från Sydafrika för exakt en vecka sedan och jag har försökt att sätta mig ner och skriva om hela den här resan varje dag sedan dess. Eller ja, inte bara den här resan utan även Japan-resan innan dess, men orden fastnar någonstans på vägen till tangentbordet.

Under mina första dagar hemma har jag fått sådana  "utanför kroppen"-upplevelser. Jag stod vid Coops självskanningskassa och ba What? Vad håller jag på med? För en vecka sen målade vi hus i en förort till Kapstaden och här står jag nu och blippar mina gamla standardvaror precis som om tiden har stått stilla, som om jag aldrig åkt, som om ingenting har hänt.

Men jag vet ju att det har hänt massor. Här inuti.

IPAF_JuliaRio_7.jpg

Jag och Julia har haft en helt fantastisk resa. Kanske en av de bästa någonsin konstaterade vi på hemvägen. Vi fick en helt unik upplevelse, så långt bort från den klassiska och turistiga delen av Sydafrika. Vi fick uppleva det segregerade men blommande Kapstaden, vara med om en av världens största vattenkriser på nära håll och vi fick träffa så många nya fantastiska människor, både lokalbefolkning men också konstnärer från hela världen. Det har varit så mycket glädje, skratt, inspiration och nya dörrar som har öppnats att mitt hjärta bubblar.

Temat för årets IPAF Festival i Kapstaden var "Nature doesn't need us. We need nature", ett väldigt passande tema med den rådande vattenkrisen. Jag lovar att jag ska berätta mer utförligt om vår resa. Visa bilder, berätta anekdoter och ge er lite solljusglimtar. Jag måste bara låta denna känslojetlag lugna sig först, så jag kan hitta de rätta orden. Men här har ni en kort SoMe-video av Julias arbete med väggen och en teaser för den minidokumentär vi jobbar på, så länge. 

Julia valde att döpa väggen till "You, Me & The Sea", vilket jag tycker är ett så passande namn eftersom hon i grunden hämtade inspirationen från havets rörelser, men att hon under arbetets gång inspirerades av och skapade väggen tillsammans med barnen och människorna i Salt River.

<3

Translation: We're back from South Africa and WOW what a trip. I'll tell you all about it when my mind has calmed down. Meanwhile, here you've a social media teaser of Julias work "You, Me & The Sea".

NÄSTA RESA

  Shintohelgedomen Itsukushima Shrine, utanför Hiroshima.

Shintohelgedomen Itsukushima Shrine, utanför Hiroshima.

Under tiden jag var i Portugal fick jag ett mess från Julia Rio. Hon skriver "Det är klart nu! Nu ska vi till Sydafrika!" och någon dag senare bokades våra biljetter. Så nu åker vi! På tisdag står jag på Arlanda igen för att ta flyget till Kapstaden, där Julia, min fantastiska konstnärsvän, ska måla på streetart-festivalen IPAF. Tillsammans med andra stora konstnärer från hela världen ska hon måla väggar och pryda Kapstaden med sina mästerverk. Och jag har fått den enormt stora äran att följa med på resan och dokumentera allting <3

Jag är så extremt tacksam över att min kamera börjat ta mig på sådana här uppdrag runt jorden. Så tacksam över mina vänner och bekanta som ger mig tilliten och äran att få vara deras sällskap på äventyren. Och speciellt för den här våren som varit så maxad med resor.

Jag räknade ut att jag spenderat ungefär ett dygn av tid sammanlagt på 9 olika flygplatser under januarimånad, runtom i världen, haha... Arlanda, Bromma och Umeå Airport, Frankfurt, Haneda, Nagasaki, Narita, Bryssel och Lissabon. Och nu ska jag få addera ännu fler timmar!

  Nattvy över Nagasaki.

Men, detta innebär också att denna blogg återigen blir lidande. Jag kommer tyvärr inte hinna förbereda några fler förinställda inlägg till er eftersom nästa resa är så tätt inpå. Men jag lovar att i alla fall försöka uppdatera er nån gång!

Om ni verkligen inte orkar vänta, så påminner jag återigen om att Instagram är det bästa alternativet för att få snabba uppdateringar från mig. Jag har börjat bli mer aktiv på mina instastories också. Så där kan ni hålla utkik för vardagsglimtar. @amandaxnilsson heter jag.

Annars, tills nästa gång: ta hand om er!

Translation: I've been booked for a new job abroad. This time in South Africa and it feels so exciting! I'm so blessed and thankful to all my friends that wants to bring me along to capture their adventures! Brb little bloggy!